Sjukt barn och delat sovrum

Ediths förkylning tilltog igår. Efter två dagar på föris blev hon alltså bottenförkyld. Det är mycket de små liven ska genomgå innan de blir härdade. Tycker ändå hon klarat sig relativt bra från allvarligare åkommor och det är inte många alvedonsuspentioner som gått in i hennes rumpa och ingen antibiotikakur heller, peppar peppar. Men det som inte dödar det härdar.

Hon var i alla fall så ynklig igår. Jag bäddade ned henne i vår säng och hon fick bli mammas tjej och Cornelis blev pappas kille. Allt för att minimera smittspridningen. Idag har det varit ett himla handtvättande och spritande så fort vi bytt barn och försökt hålla Edith borta från lillebror. Inte så enkelt då hon vill klappa, serva med napp och gosefilt och krama sin brorsa. Det värmer så i hjärtat att se hennes omtanke och kärlek till brorsan.

Niklas och Cornelis sov i gästrummet och jag och Edith i vår säng. Hon vaknade och skrek flera gånger under natten och höll för sina öron. Men det onda verkade ha släppt idag. Hon har dock varit lite febrig och väldigt gosig. Dagen har således spenderats mestadels i soffan. Har haft några kaffebesök annars har vi plöjt igenom en del Emil i Lönneberga. Älskade Astrid Lindgren-filmer! Har också gjort premiär som försäljare på Tradera och har lagt upp lite annonser på kläder jag köpte till vår tilltänkta dotter...

Efter kvällsbadet repade sig Edith och blev riktigt innebandy-pigg. Fram med mål, klubbor och boll. Härligt! Somnade som en stock i soffan. Vi beslutade oss dock för separata sovrum även i natt, utfall att hon blir sämre och vill ligga i vår säng. Så Niklas ligger i gästrummet även denna natt. Med två barn och ett snart 8-årigt långt förhållande kan väl det där med samliv vänta lite. Denna dag har ju inte varit sådär superspännande, så jag frågade Niklas lite oroligt förut om han tröttnat på familjelivet. Men det hade han då minsann inte gjort. Vilken tur! Vi kanske just i detta nu inte vårdar vår tvåsamhet och den relationen allra mest, trots att jag vet att det är superviktigt. Jag är dock trygg med att veta att vi närsomhelst kan ta fram passion och glöd. Och det vår tvåsamhet nu får uppleva är fan det största, märkligaste och mest magiska två människor kan åstadkomma.