Lite löst svammel

Även om det kanske inte märks så försöker jag faktiskt hitta ett "tema" som jag surrar kring när jag skriver ett inlägg. Ibland blir det dock bara löst surrande som en officiell dagbok. Idag kommer ett sådant inlägg - bara löst tjafs. Det är lite så som mitt liv ser ut nu. Lite tankebefriande, inte så intellektuellt stimulerande, där de enda rutinerna är matning var tredje timme.

Konstigt nog går dagarna väldigt snabbt och jag är ännu inte totalt uttråkad eller tycker att tillvaron är dödstråkig. Så kände jag inte riktigt förra gången. Då var jag mycket mer uttråkad och saknade verkligen vuxenkontakter och den intellektuella stimulansen som mina elever och kollegor ger mig. Hittills saknar jag det inte alls. Rätt gött att bara vara med i min 0- och 2-årings tillvaro.

Haft en mysig släkt- och familjehelg. Firade Niklas i lördags med middag med våra föräldrar och Niklas faster och farbror. Igår var min faster och farbror här. Idag har jag och Cornelis hängt med min lilla mormor under tiden som Sixten var på trim och spa.

Jag gjorde träningsdebut igår. Så himmelens skönt. Nu är jag på G. Imorgon ska jag lämna Edith på föris och sedan ta en promenad efter det. Tänker att detta ska bli en rutin nu denna vår.

Edith har frisknat till och hon är full av energi och så rolig och så nej-ig. Näääääääääää, neeeeeej, näää-ä-näää-nej. Hon har också blivit så gosig, vilket är så gott. Två år är verkligen en rolig och mysig ålder. Nu skulle jag vilja konservera båda barnen. Eller nej, jag vill att Cornelis blir två månader så vi slipper isoleringen från folksamlingar - den är tärande.

Niklas har jobbat två förmiddagar och för att inte väcka oss har han sovit i gästrummet även dessa nätter och jag har således haft ansvar får barnen ensam både på natten och dagen för första gången. Det har gått bra. Jag måste säga att det än så länge inte är en så stor omställning att ha två barn, som alla skrämde mig med innan. Det var mycket större omställning att få första barnet. Cornelis hänger bara på och allt går liksom på rutin. Jag känner mig som värsta vana supermorsan. Idag lyckades jag både duscha mig själv, sminka mig, klä och göra i ordning båda barnen, utfodra med frukost och flaskor på bara en timme! 

Cornelis kramar hårt om Ediths tumme. Ediths kärlek till sin lillebror är så fantastisk att se. Hon visar honom sån omtanke och empati. Så fort han knorrar släpper hon allt hon har och rusar fram till honom. Klappar honom på huvudet, pussar honom, ger honom nappen eller snutten, gungar eller vaggar honom, eller påkallar på vår uppmärksamhet och ber oss trösta honom. Hennes blick när hon tittar på honom och ler är magisk. Syskonkärlek!