Natten har varit lugn här. Cornelis ska ha mat var tredje timme, så vi delade åter upp natten och har ungefär fått fyra sammanhängande timmars sömn båda två. Eller så sammanhängande man kan få i en sjukhussäng... Men vi känner oss relativt levande i alla fall. Tur att jag varit så rörelsehindrad att jag kunnat ägna februari månad åt att sova.
Idag kommer jag bli utskriven från BB. Vi väntar fortfarande besked om vi kan få ett familjerum, vilket verkar osäkert. Om vi inte får det är det bara jag som får sova kvar, vi hade annars tänkt att dela på det för att båda ska få tid hemma med Edith och sammanhängande sömn. Detta är ett jämställdhetsproblem enligt mig. Vi som familj borde själva få bestämma vem som ska vårda vårt barn och hur vi ska lägga upp det. Självklart kommer jag gå vidare med detta.
Cornelis äter, bajsar och sover. Han har ingen feber idag och syresättningen ser bra ut. Just nu är de och tar nya prover, både infektion och bilirubin. Dessutom har nålen i huvudet slutat fungera, så den ska sättas om.
Vi försöker se positivt på vår tillvaro här. Här finns ingenting annat att göra än att titta och lukta och gosa med sin son. Vi får inte vara mobilt uppkopplade på avdelningen, vilket också är väldigt avkopplande. Detta är verkligen kvalitetstid då vi får möjlighet att lära känna vår lille prins ordentligt. Jag har avbokat allt som var inplanerat i nästa vecka och jag ska verkligen passa på att bara vara här och nu och hoppas att få tid även med Edith.
Fortsättning följer.
På huvudet sitter typ som den nyförlösta mammans kasslertrosor för att hålla nålen till antibiotikan på plats.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar