Det spränger

Har varit en vaken och sprängande natt. Dels har Cornelis knorrat en hel del och inte kommit till ro i sin säng mellan matningarna och antibiotikagiven. La honom till slut i min säng och då ligger ju jag stel som en pinne, rädd att rulla över honom. Jag år ju ganska ljudkänslighet också och hör ju allt som sker i grannhuset och ute i korridoren. 

Men värst är att det spränger. Vi huvudvärk igår kväll och den fick fäste i mitt huvud och har sprängt hela natten och håller fortfarande i. Har tagit tre alvedon sedan kl 22 igår, så fler alvedon kan jag inte ta och har dessutom inte fler just nu. Jag brukar aldrig ha huvudvärk, så det som slog mig var om jag har för dåligt blodvärde. När de kollade efter förlossningen låg det på gränsen och jag blev ordinerad en järntablett per dag. Förlorade lite för mycket blod under förlossningen, dock bara precis i överkant.

Sen spränger det i brösten också. Stenhårda tuttar och funderar på om det är såhär silikonisar känns. Fick ju två piller dagen efter förlossningen för att hämma bröstmjölkstillverkningen. Trodde nog att det skulle innebära att jag skulle slippa detta, men icke. 

Nu har såklart prinsen somnat efter ett rejält frukostmål. Jag ska försöka slumra till också. Hör att dagpersonalen kör en rond, så tänkte vänta in dem innan jag kryper ned under täcket.

Såhär gott är det att ligga tätt intill mamma. Något som Edith aldrig uppskattade, men som denna kille älskar. Han är nog lik sin pappa där, för jag avskyr att ha någon kloss intill mig när jag ska sova.