Ikväll kom verkligheten ikapp Edith

Dagen har varit helt fantastisk! Är så tacksam för att vi har så fina vänner och fina omgivningar att vistas i. Samt att få vara hemma tillsammans hela familjen. Jag bortsett från två dagar i slutet på mars, kommer vi båda att vara hemma till den 15 april. Det känns sagolikt bra.

Eftermiddagen har ägnats åt att grilla korv, leka, busa, sola, mata svanar och ha det alldeles underbart vid Maltes stig tillsammans med familjen Dellien-Andersson. Så härligt.

Detta var tröttade ut Edith ordentligt. Vi var på invägning på BVC med Cornelis och efter detta skulle han ha mat. Det är svårt för Edith att acceptera att han ska få flaska men inte hon. Så det blev en del gråt och tandagnissel.

Sen fortsatte det när vi kom hem. Gråt, gråt och gråt. När Niklas skulle ta på Cornelis pyjamas så var det "minmin" som hon säger, när han la honom i spjälsängen blev hon helt tokig. Jag tog upp henne och Niklas höll Cornelis och då kom första försöket till att slå honom. Nu kom verkligheten ikapp henne. Samtidigt är hon så mån om honom. Så fort han börjar gråta eller knorra så är hon där och tittar till honom. Hon pekar på vagnen för att visa folk att han ligger där. Och hon älskar att få hålla honom. Så trots kvällens små gnissel går det över förväntan.