Det är sällan du möter en fabriksarbetare, snickare, elektriker, målare, renhållningsarbetare eller vaktmästare utan att deras arbetsgivare försett de med skydds- eller arbetskläder. Du möter dock varje dag barnskötare, förskollärare, undersköterskor och vårdbiträden som står och går i sina privata kläder. Trots att det inom vissa av dessa yrken finns krav på både kläder och hygien.
Som en förskollärare skrev till mig på Facebook, kontrasten blir ganska stor när man som förskollärare får köpa ett extra par stövlar för att enbart ha på jobbet, medan de som klipper gräsmattan utanför är utrustad med både skor och kläder.
Som förälder önskar jag ännu mer utomhusvistelse. Ännu mer tid ute, skulle ställa ännu högre krav på personalens kläder, på deras egen bekostnad. Visst känns det självklart att inom yrken där kläderna slits onormalt mycket och utsätts för smuts, kroppsvätskor eller där det förutsätts att man är klädd efter väder i ur och skur borde förses med arbetskläder?! Där tar vi som kommunala arbetsgivare inte vårt ansvar.
Detta är definitivt en fråga om kön. Varför finns det så självklart pengar till de kommunala vaktmästarnas kläder, eller de som är anställda för att klippa gräsmattor och sköta rabatter? Varför kan inte uppehåll i inköp göras för dessa grupper, när man gör uppehåll i inköp till undersköterskor och vårdbiträden?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar