Den ultimata presenten till ett föräldrapar

Jag fick den här massageoljan i present av en vän, efter att vi fått Cornelis. Det är verkligen en perfekt present. För presenter vill man ju använda och vissa saker köper jag helt enkelt inte själv, men det är ändå något jag vill ha och gläds åt.

När man precis fått barn och dessutom är tvåbarnsförälder till väldigt små barn, så ger man ju nästan hela sin kropp och själ till barnen. Det finns inte så mycket över för den vuxna fysiska och psykiska närheten. När Niklas jobbar är han mer eller mindre helt frånvarande. Vi har precis lämnat en sån arbetsperiod bakom oss. Först jobbar han två nätter, då är han av naturliga skäl borta. Sedan jobbar han två eftermiddagar och då är jag helt slut när jag väl landar i sängen och han dessutom kommer hem sent. Sedan avslutar han med två förmiddagar och då sover han i gästrummet för att dels få en hel natts sömn och dels inte väcka oss när hans klocka ringer 05.20.
När vi gått och lagt oss i förrgår kväll (på varsitt håll) så slog det mig att vi hade inte pussats eller kramats eller ens tagit på varandra på hela dagen. Och det händer att det blir så titt som tätt. Det finns liksom inget kvar av än när tiden för varandra väl finns. Det händer också att jag verkligen kan längta efter Niklas, en fysisk längtan, längtan efter att bara få krypa alldeles nära honom, ligga med huvudet på hans bringa och bara vara omhållen och känna hans underbara händer smeka mig över ryggen. Det är bra att den längtan finns. Det är bra att jag reflekterar över detta. Jag tror annars att det snabbt går utför och att man snabbt glider isär. För jag tror faktiskt att man kan glida isär rent fysiskt. Precis som man vårdar andra delar av en relation är det så viktigt att vårda även den fysiska relationen.

Därför är den här presenten så ultimat till småbarnsföräldrar. En present är man ju piskad att använda och den kommer få stå på nattduksbordet för att påminna om det.

Jag fungerar dock så att när jag använder presenter, t.ex. tar på barnen något de fått, så tänker jag automatiskt på presentgivaren och påminner också barnen om vem de fått saken eller kläderna av. Typ "den här har du fått av gammelkusin Maja, kommer du ihåg henne". (Edith svarar alltid "jaaaa" eller "nääää", inte beroende på om hon kommer ihåg, utan mer i vilken fas hon befinner sig för tillfället - jafasen eller nejfasen). Kommer förmodligen att tänka på Sara varje gång oljan används. Det får gå!