Den handlade om den omtalade skärmtiden hos barn. Jag har följt detta med lite intresse, så tillvida att jag läst nån artikel som delats i mitt flöde på Facebook och även läst lite statusar om detta hit och dit. Men jag har hållit mig sval och avvaktande. Nu ska jag dock braska ut med min syn på saken och om 100 år får man döma mig om jag gjorde rätt eller fel, för det vet vi inte idag.
Edith har varit i kontakt med "skärmen" sedan cirka ett år tillbaka, via våra Iphones och vår Ipad. Syftet har inte varit att hon ska utveckla några uttalade förmågor, utan håll i hatten nu - syftet har helt varit att underhålla! Underhålla henne i ett flygplan, eller från att somna i bilen kl 18.30, eller underhålla när mamman eller pappan MÅSTE fixa något (typ få bajsa i fred). Tack vare den underhållningen har hon blivit en jäkel på hur olika djur låter och heter, kroppsdelarnas namn, hon har lärt sig att sortera former och färger och hon är väldigt duktig för sin ålder på att pussla. Dessa förmågor har hon alltså utvecklat utan att det varit syftet, utan bara för att det har varit kul. Sinom tid hade hon lärt sig detta ändå, genom en hård bok, genom riktiga pussel och genom riktiga träklossar. Nu finns alla ovan nämnda saker i hennes hem också - så hon gör liksom båda sakerna parallellt och det ena behöver ju faktiskt inte utesluta det andra.
Det är dock många som har åsikter om detta, det märks i mitt Facebook-flöde och inte så många skriver att deras barn underhålls av diverse skärmar. Det finns också mängder med kritiska röster som höjs över våra skolelevers användande av datorer och mobiltelefoner. Något jag som lärare bara har upplevt som oerhört positivt. Tänk att mina elever idag skriver så otroligt mycket mer och bättre, jämfört med när jag började för fyra år sedan. Jag kan se enorma skillnader hos vissa elever, när deras text är skriven på datorn jämför med för hand (och då syftar jag inte på handstilen, utan på deras textmängd och sättet att uttrycka sig). Jag kan också ta med mina elever ut i världen och låta dem möta saker de aldrig skulle kunna mött annars, undervisningen blir mer verklig och levande. Därför tycker jag att stycket nedan som är hämtat ur krönikan av Karlsten är så bra:
"Det är den här rädslan barnläkaren Hugo Lagercrantz utnyttjar i sitt utspel. Men när forskningen är otillräcklig eller inte stöttar hans oro spelas istället rädslans trumfkort ut: försiktighetsprincipen. Det vi inte vet allt om ska vi vara försiktiga med. Varför? För att barnläkaren känner det i magen.
Vad säger då forskningen? En av Sveriges mest kunniga forskare i ämnet heter Elza Dunkels. Hon menar att hon i princip bara sett positiva effekter av barns användning av surfplattor och mobiler. Hon har skrivit om saken på ett så tydligt sätt att texten borde sitta uppspikad på varje förskoledörr i hela Sverige:
"Vi kan redan nu se en generation unga som är mer allmänbildad än tidigare, som har täta kontakter med sådana de inte kan träffa i köttet så ofta, som förmår föra komplexa resonemang, som har terminologi för sådant min generation förvärvade först i vuxen ålder(...). Vi kan också se att en del har fått sämre handstil, är sämre på huvudräkning och har svårt att hålla sig från att ständigt kolla sitt flöde. Så snart en teknisk landvinning har etablerats brukar dock nackdelarna ses som acceptabla förluster, alltså något som vi förlorat därför att vi vunnit något viktigare." (SVT opinion 31/3)"
Här är artikelnFör det är ju så det är. Oavsett om det handlar om äldre elevers användande av datorer och mobiler i skolan eller min unges användande av en Iphone eller Ipad här hemma. Vilka kunskaper är det som krävs av våra barn i framtiden? Är det att kunna multiplikationstabellen som ett rinnande vatten eller är det förmågan att känna empati och kunna förhålla sig till en alltmer komplex tillvaro?
Kritiken mot skärmen kommer också oftast från vuxna som själva är rädda eller okunniga. Det är så mycket lättare att vara kritisk mot något man saknar kunskap om och det ligger liksom i människans natur att vara försiktig mot sådant vi inte riktigt känner till. Därför har förskola och skola ett viktigt uppdrag att fylla här, för det handlar om jämlikhet. Jag är ganska säker på att mina barn måste kunna avsevärt mycket mer än vad jag kan ge dem inom det tekniska området, för att klara av att leva i framtidens samhälle. Edith har ju ett enormt försprång tack vare hennes skärmanvändande. Hon är nästan duktigare på paddan eller mobilen än vad hennes mor- och farföräldrar är. Hon vet exakt vilken app hon ska in i, eller hur hon startar kameran eller ändrar ljudet eller vad som händer när hon trycker på "hemknappen". Hon har dock inte lärt sig lösenkoden för att öppna själva enheten, men det är bara en tidsfråga.
Jag är dock väldigt restriktiv till TV-tittande. Jag blir väldigt upprörd när jag ser barn sitta helt apatiska timme in och timme ut framför en TV och för att inte tala om all skit som visas. Då är det helt klart mer lämpligt att Edith pusslar i Nationalencyklopediens app än sitter och blänger helt inaktiv framför TV:n. TV-tittandet ifrågasätts dock inte alls i samma utsträckning som annan skärmupplevelse gör. Vilket jag tycker är märkligt. Jag vill dock understryka att Edith tittar på TV också och att det finns bra saker att se där med. Dock inte för att vara barnpassare, utan för att det är en markering att det börjar bli kväll och vi ska börja slappna av och varva ned. TV:n i det läget ersätter inte högläsningen i bok. Dock tillåter inte vår familjesituation just nu att högläsningen sker precis innan insomnandet. Vid den tidpunkten brukar lillebror vilja "läsa högt" och Edith somnar själv.
Läs gärna krönikan. Den ger perspektiv tycker jag.
http://m.gp.se/kulturnoje/1.2681737-emanuel-karlsten-skarmberoende-en-akademikers-magkansla-
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar