En riktig mysfredag som startade med ett psykbryt

Jag vaknade helt på fel sida idag. När dessutom solen skiner så syns ju precis all skit och damm och det kan verkligen stressa sönder mig. Denna vecka har varit väldigt hektisk och jag har varit lite hemma, så hemmet är eftersatt. Niklas blir ju såklart måltavla för mina bryt. Att han inte lyckats fixa middag när han var ensam hemma med endast ett barn, som dessutom var febrigt lugn under måndagen och tisdagen påminde mig såklart. När jag hinner både planera, handla och fixa vällagad mat med TVÅ barn och därtill tvätta, plocka, dammsuga mm. Niklas har ju knappt fått vara ensam hemma med båda barnen en heldag utan avlastning. Ändå så är det han som betraktas som så duktig. Dessa skilda förväntningar på de båda könen alltså... Men nog har jag en enastående man ändå, i jämförelse med många andra snoppburna varelser i alla fall. För mig är det inte alltid tillräckligt dock.

Men sen ordnade livet till sig hos mig. Monica och barnen kom på fika och lek. Och jäklar vad ungarna lekte och Edith avgudar William 4 år. Att umgås med en vän med en 2-månaders bebis, en 2-åring, en 2,5-åring och en 4-åring innebär att inte få tala färdigt en endaste mening eller kunna avhandla ett endaste ämne till the end. Jag saknar det. Men var sak har väl sin tid. Det hinner i alla fall inte bli några långa jobbiga tystnader. 

Det bästa med familjen Manzo-Nymans besök var att de kom tillbaka ikväll! Så det blev att få härja en stund till. Då har hade hon med sig mannen, eftersom bilen blev kvar här och behövde ett nytt däck... Jag säger inget mer!

Vi har även hunnit med en tur till mormor och morfar, där gammelmormor även är i helgen. Det är ett tydligt vårtecken, när gammelmormor kommer till sin stuga och börjar påta i jorden. Edith var glad att se henne och hon fick hålla Cornelis för första gången. Sedan följde vi med pappa och Banjo och gick till hänget. Där fick Sixten och Banjo busa loss och Edith älskar stora Banjo, med skräckblandad förtjusning.

Således har dagen varit intensiv för Edith som varit hemma med feber hela veckan. Hon störtsomnade för åtta ikväll. Hon till och med bad om att få lägga sig i sängen. 

Jag hade fixat iordning varsin mumsig macka, likt smörgåstårta till mig och Niklas som vi avnjöt. Lite fredagsmys sådär. Niklas börjar jobba i natt - hatar det, men det hjälper ju inte så mycket. Så nu blir jag sådär ensamstående och enastående igen. Det är ju positivt för mammasjälvförtroendet i alla fall!