En söndag i röjandets-förberedandets-planerandets tecken...

... och lite mens på det. Ni förstår ju hur nöjd och glad jag är!

Veckan som kommer är hektisk. Varje söndag så skriver jag på vår griffeltavelvägg i köket veckans händelser och veckan förskoletider. Varje vecka när jag står där med kalendern och plitar i på tavlan så tycker jag att jäklar vad hektisk denna vecka kommer bli, när ska jag känna mig sådär fridfullt föräldraledig? I juli kanske?

Men det blir en utmanande vecka då Niklas dessutom börjar jobba på måndag och det skapar ju lite mer trassel med fixande av barnvakt och planering med bilar och upplägg. Jag har fyra möten denna vecka också lite föräldragrupp/babymassage, trimning av Sixten i Ljungskile, lämna passaten på reparation, loppis...

Så idag måste det helt enkelt förberedas så mycket som möjligt för att veckan ska bli så smidig som möjligt. Det innebär att dammsuga och tvätta, dra ull och kamma eventuella tovor på Sixten, planera och förbereda middagar och läsa in sig till mötena. Jag har redan hunnit med två punkter.

Har en namngivningsceremoni med tillhörande kalas som väntar också. Igår hittade jag i alla fall kläder till högtidsbarnet. Nu återstår bara kläder till resten av familjen (den uppförstorade mamman blir väl den största utmaningen). Niklas kommer förmodligen åka i sin kostym. Den köpte han (dyrt tyckte vi då) till sin pappas begravning för sex år sedan. Men som han har använt den. På andra bröllop, delar till vårt egna bröllop, på dop och namngivningsceremonier, på kalas och delar av den till mindre högtidliga kalas och kavajen har använts massor. Räknar man kostnad per användningsgång så blir det typ ingenting. Så vissa saker är verkligen värda sina pengar även om investeringskostnaden för stunden var ganska stor.
I alla fall så återstår lite planering. Jag har till exempel inte valt färgtema ännu. Det är ju en väldigt viktig sak enligt mig. Marinblått, grönt eller ljusblått. Sedan letar jag tårta. Vill ha en lika fin tårta som den vi hade till Edith. Också måste jag bestämma vad vi ska bjuda på för mat och det lutar självklart åt buffé, men även där vill jag ha ett tema som håller ihop maten. Slutsatsen av detta blir att har man inte saker att fundera över, så skapar man sig minsann det! Glad är jag att själva ceremonin nu landat i trygga händer och våra tre officienter känner till våra önskningar och jag känner mig trygg med att de ror det i land. Jag har släppt kontrollen där.

Ediths namngivning en varm dag, 1 juni 2013.