Nu föds dessutom Cornelis kompisar på löpande band. Hittills flickbebisar och det är så overkligt och magiskt varje gång mobilen piper till och displayen lyser upp av en nykläckt färsking. Det är verkligen små underverk. Idag var vi och hälsade på lilla (eller egentligen ganska stora, beror ju på vem man jämför med...) fina Tindra och hennes familj och Edith fick leka av sig med storebrorsan Oliver. Vi fikade i solskenet, bebisarna sov i vagnen och de stora barnen härjade.
Vi har så mycket mys att se fram emot. Förutom att jag är i bebis/barnbubblan så är livet fortfarande inte så intellektuellt utmanande. Till exempel har jag helt på eget initiativ dissat Aktuellt ikväll för Robinson love edition. Haha! Mer intellektuellt befriande kan det knappast bli och det värsta av allt är väl att jag skriver det här och inte ens har vett att skämmas. Jag flyger inte ens ur fåtöljen när en kille leende säger nåt i stil med "en tjej ska ha fina ögon, fint leende, vara kort och allt annat går väl att fixa till med operation". Men lugn, jag återfår nog snart lite sans och balans.
Däremot har jag börjat känna att jag nog vill befinna mig i bubblan ett tag till, att tiden går alldeles för snabbt, att jag inte vill vakna upp om 15 år och ångra mig att jag inte tog vara på tiden bättre, rädd för att just den här tiden faktiskt aldrig kommer komma igen. Jag vill vara kvar, jag längtar ingen annanstans än just i det sammanhang jag just nu befinner mig i. Det är nog första gången i mitt liv som jag känner så. Att jag inte strävar mot något annat än just det här. Att inget annat betyder så mycket för mig som just det här gör. Och allt är så prestigelöst.
Fast när man ser dessa fyra så förstår man ju att jag vill konservera dem alla och bara få fortsätta att njuta! Finaste!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar