Jag och Cornelis varit ute på jobbet och hälsat på idag. Det var väldigt mysigt att få träffa alla igen. Även om det stundtals kändes skumt. Swish, swish, swish folk for förbi, surr, surr, surr. Det är en stressig tid i skolan just nu och man kunde verkligen ta på sömnbristen, på hjärtan som slår snabbt, på de hundra sakerna som ska fixas och inte glömmas bort, på raska steg i gula korridoren, på splittrade tankar, en snabb blick på klockan i personalrummet som påminner om att lektionen börjar om en halv minut, på ångesten över allt som ska hinnas med innan även detta läsår är slut. Jag stod verkligen vid sidan av och bara betraktade detta och det kändes skumt. När man står utanför och bara betraktar så ser man och känner på ett annat sätt än när man är mitt i hetluften. Ja då hinner man ju inte ens känna. Men hur fixade jag det där? Och hur kommer jag fixa det med ännu ett barn och ännu fler andra uppdrag? Hur fixar mina kollegor med både tre och fyra barn det där? En kollega sa till mig en gång att hon bara sover sex timmar per natt på veckorna - jag är ju människa först efter minst åtta timmar! Framför allt så blir det så påtagligt att det är ett väldigt stressigt och splittrat yrke och ska min generation orka vara högstadielärare i 40 år så måste något göras. Och man varken ser eller känner det när man står där mitt upp i det i mitten av april.
Jag lunchade med en vän också och det var som alltid väldigt mysigt, även om Cornelis som låg i vagnen gjorde mig lite splittrad och meningarna fick liksom inte slutföras eller tankarna tänkas klart. Jag är i alla fall glad att ha fina vänner och kollegor.
Sedan rusade jag hem, utfodrade maken med pizza (ja laga mat blev liksom lite för avancerat med ett febrigt barn, det krävs nog en snippa för att klara det, men han hade i alla fall hunnit att putsa alla våra skor - ja ni läste rätt. Han satt med bar överkropp på altanen i värsta solgasset och hade dragit fram alla skor av skinn, vilka han putsade och fejjade med...)
Sedan möte nr 1 och därefter möte nr 2.
Vad som slagit mig de senaste dagarna i mitt liv som tvåbarnsmor är att man tvingas bli jäkligt effektiv. Innan barnens inträde i mitt liv kunde jag knappt läsa en tidning utan att det skulle vara knäpptyst runt mig. Nu sitter man med barntjatter runt sig, har spädbarnet i famnen som man matar och samtidigt läser handlingar till KS och skriver kommentarer på det. Man får liksom ta vara på chanserna som ges och man blir väldigt bra på att hantera många bollar samtidigt. Det är bara fler armar man önskar sig.
Nu ska jag sova i alla fall. Imorgon är det en heldag med kommunstyrelsen igen. Får se vad som blir putsat hår hemma imorgon ;)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar