Pojkar och män normer för det könsneutrala

Som nybliven mamma till Edith skulle jag vara sådär politiskt korrekt, genusmedveten och skulle såklart i spåren av det klä henne könsneutralt. Det funkade väldigt bra eftersom jag hade fått en massa kläder från vänner som hade söner. När några veckor hade passerat och Edith hade varit klädd i blårandiga bodys, gröna och gråa byxor och mörkgrå overall så växte längtan efter sockersöta klänningar fram. Successivt vandrade jag ur det könsneutrala blåa, gröna, gråa, bruna träsket och in i det röda, rosa klänning och strumpbyxorträsket. 

När jag fick Cornelis som ju skulle vara en Selma så började jag på allvar att fundera över vad som egentligen är könsneutralt och om det verkligen finns. Som genusmedveten klädde jag ju Edith i vad som betraktas som pojkkläder. Jag insåg dock ganska snart att de kläder Edith haft efter denna "könsneutrala" tid, kommer jag aldrig att kunna använda till Cornelis. Det är helt ok att klä flickor i blåa, gröna och pojkiga kläder, men aldrig ok att klä pojkar i ljusrosa eller strumpbyxor och klänning. 

Det är långt mycket värre med fjolliga pojkar än pojkiga flickor. Så kallade pojkflickor kan till och med ses som positivt då de ofta är hårda, framåt, tuffa, modiga och tar för sig. 

Detta tyder ju ändå på att det är pojkars kläder och beteende som är det eftersträvansvärda och utgör normen.

Jag kan acceptera när det handlar om funktion och bekvämlighet. Att vissa kläder är mer lämpliga för att fritt kunna röra sig och leka i eller vara fysiskt aktiv i. Och att det oftast är kläder avsedda för pojkar som har dessa egenskaper. 

Nu skulle jag ju kunna vara normbrytande och klä Edith i bruna byxor och blåa tröjor och Cornelis i ljusrosa klänningar med fjärilsstrumpbyxor. Riktigt där är inte jag. Eftersom jag bestämde mig för att gå all-in med Edith efter hennes pojkiga första månader i livet, så har jag nu bestämt mig för att gå all-in med Cornelis. Har man nu en av varje så ska jag minsann njuta av det. Däremot så kvarstår min åsikt om funktion och bekvämlighet. Mina ungar ska fritt kunna röra sig och kläder eller skor ska aldrig begränsa dem fysiskt. 

Vad jag dock vill säga med detta är att det är problematiskt att hitta könsneutrala kläder. Vi könsneutraliserar oftast flickor genom att klä de i blått, grönt, brunt, grått. Vi klär dock sällan pojkar i ljusrosa eller klänningar. Min slutsats av detta är att det är pojken som är norm för det neutrala.

Jag tycker det är synd att genusmedvetenheten kopplas till kläder. Jag anser nämligen att genusmedvetenhet går djupare än så och vi måste våga ta i de djupare och svårare frågorna. Vi måste våga vända in och ut på oss själva som föräldrar och vuxna, på våra föreställningar och förväntningar. De ligger där så djupt och undermedvetet och leder till att vi behandlar våra barn olika beroende av dess kön. Men det är dock enkelt med kläder för det är något konkret som du lätt kan se och ta på.