Byebye släktvaggan!

Eftersom Cornelis nu rullar runt och är högst opålitlig får vi nu överge släktvaggan som gått i generationers generationer på Niklas fars sida. Natten till idag fick han ta plats i spjälsängen inne i hans och Ediths gemensamma sovrum. La dem samtidigt strax efter åtta och det gick hur bra som helst! 

Nu är frågan vems bebis som får äran att sova i vaggan nästa gång. Spännande! Barnen har ju några kusiner som är en del år äldre, bland annat en 17-åring... Det är en väldigt fin sak i alla fall, en vagga som dels är estetiskt väldigt vacker och att sedan barnens farfar sovit i den som bebis är fint. En farfar de tyvärr aldrig fått träffa, vilket är en stor sorg. Deras farfar var mycket barnkär och barnbarnen låg hans hjärta nära. Det kommer såklart alltid finnas en saknad hos våra barn även om de aldrig träffats. Men människor finns så länge vi minns, pratar och berättar om dem.

Mammans ben går bra att vila sig på!