Det är jag och sniglarna som trivs

Det regnar, blåser och är rätt så kallt. Riktigt skitväder skulle man kunna säga. Jag tycker dock det är rätt så avkopplande och stressfritt. Jag slipper helt enkelt det här scenariot:

1. Sätta klockan på alldeles för tidigt.

2. Utfodra familjen med frukost.

3. Fixa matig och go matsäck. Packa, packa, packa. Leta upp saker som inte går att hitta. Gnugga knölarna över vad jag kan ha missat att packa ned.

4. Packa in allt i bilen inklusive barn, hoppas bakluckan går igen. På vägen går krabbspöt sönder.

5. Kasta sig iväg för att få bästa platsen på stranden eller bästa holmen i Gullmarn.

6. Stanna bilen halvvägs för att gräva i packningen för att kontrollera om min baddräkt är med.

7. Framme!

8. Stå med böjd rygg i en kylbag halva dagen och utfodra, med hopp om att själv få en sandig macka.

9. Andra halvan av dagen flyger jag upp och ned och tvingas bada i svinkallt vatten eftersom E inte kan bada själv.

10. Packa in allt i bilen igen.

11. Packa upp allt hemma.

12. Till affären för att fundera ut ny smaskig matsäck till morgondagens strandhugg.

Fan vad lugnt och skönt det är när det regnar och blåser!

Och man kan göra andra saker. Idag har vi till exempel bakat. Sånt kommer jag definitivt inte hinna till hösten när jag jobbar. Vi har haft fikabesök. Vi har tagit på oss regnkläder och hoppat i vattenpölar och betraktat mördarsniglar och sjungit "Lilla snigel" för dem 711 gånger. Vi har kokat blåbärssylt. 

Det blir helt enkelt varken mysigare eller roligare för att vi deppar ihop på grund vädret, bara ännu mer deppigt. Så vi tar det onda med det goda och jag njuter faktiskt av att slippa solens stress.

Syltning

Dessa är ungefär lika nöjda som mig.

Inget dåligt väder med bra kläder.

Hjälper mormor att plantera rosor.

Tankat på med föräldrarenergi

Har haft barnen på och runt mig non-stop i många veckor nu och kände igår kväll att nu måste jag få lite ny energi och vara utan de härliga små en stund.

Jag och maken har därför varit i Hunnebo denna kväll. God mat och dryck på Bellas. Hand-i-hand-promenad längs Hunnebo, kulglass i hamnen och avslutade med en liten konstvandring på Udden. Superhäftiga skulpturer i magnifik miljö.

Sånt här behövs ibland. Att få slappna av till 100%, slippa fundera över matningar, blöjbyten, motivera, svara på allsköns frågor, kolla här, sitta där! Men nu är jag tankad med ny energi och är 100% mamma imorgon igen.

Lyxade till det med god drink och rödvin.

Härligt med kreativa barn

Jag är ju uppväxt på Björid och det kan jag lova är inte alltid det roligaste som barn. Eller ännu värre som tonåring. Utbudet är liksom högst begränsat och lekkamraterna ganska långt borta. Samtidigt finns ju närheten till både skog och vatten vilket kan skapa andra äventyr. Liksom den stora friheten som infinner sig när närmsta granne inte finns på bygglovsavståndet, 4 meter bort. Att bara kunna springa rakt ut i det fria, att kunna skrika, skråla och skratta så högt man bara kan, utan att någon störs.

Denna uppväxt gjorde att man fick ta saken i egna händer och skapa spänningen på egen hand. En sak som jag tyckte var väldigt roligt var att plåga mina grannar med försäljning. Det blev en hel del dörrknackande med försäljning av jultidningar, julkort, majblommor, påskkort och såklart tigga som påskkärring. Därtill ställde jag då och då upp ett bord nere vid brevlådorna (på landet har vi inte brevlådan utanför dörren, utan byns 10 hushålls brevlådor är samlade centralt längs en lång rad) där jag sålde blåbär, lingon, blommor och leksaker. Mina grannar handlade flitigt av mig när jag plågade de med dörrknackningen, däremot gick försäljningen sämre när min affär stod uppställd.

Jag målade till och med katter på sten och gjorde pyssel av vrakgods och hade egen liten butik hemma på tomten.

Jag, Edith och Cornelis tog en promenad idag. När vi kom tillbaka hade grannens barnbarn ställt upp ett bord och sålde små blombuketter. Det slog rakt in i mitt hjärta och jag mindes såväl. Jag minns också att jag då som 7-åring lovade mig själv att när jag blir vuxen så ska jag alltid handla av barn. Så det gjorde vi och har nu en strålande ros omgiven av lite annat blomster som pryder vår köksö.

Varje morgon när vi öppnar ytterdörren hör vi dessa barn som är ute och leker. De är här under sommarlovet då de annars bor i Tyskland. Och de håller på hela dagen och man hör de nästan när man stänger ytterdörren på kvällen. Barn som är ute och stojar så gott som varje dag från morgon till kväll gör mig lycklig. Barn som lever på landet blir kreativa. Hur mycket gungor, sandlådor, rutschkanor och hoppmattor man än har, så tar även lusten för detta slut och man måste tillslut hitta på något annat och då tvingas kreativiteten flöda. 

Denna sommar har vi ju varit hemma väldigt mycket. Ibland tycker jag så synd om Edith som får gå här runt väggarna flera dagar i rad och jag känner att vi måste hitta på något. Fast jag tror verkligen inte att hon lider speciellt mycket av det egentligen. Jag ska försöka tänka på det lite oftare - att det egentligen nog gör henne gott. Idag tog vi ju till exempel värsta äventyrspromenden (för Edith), hittade massa spännande grenar och stenar längs vägen, smaskade på blåbär och avslutade vid vattnet där vi kastade de uppsamlade stenarna och pinnarna och följde de när de flöt med strömmen nedåt älven. Hela Edith lös!

Så egentligen är det inte så dumt att växa upp på Björid, man måste bara bli sådär 30 år för att inse det!

Blomförsäljning på Björid

Hjortstek utan bildbevis!

Lagade hjortstek till söndagsmiddag idag. Har aldrig riktigt lyckats få till en riktigt god stek, antingen har den blivit för torr, eller för seg eller för röd. Därför tog jag mig an steken på ett nytt sätt idag!

- Band upp steken med steksnöre och klappade in den i salt och svartpeppar. La i en ungsfast form med höga kanter.

- Blandade ihop rödvin, rapsolja, soja och lite honung och hällde över. (Hade köttet inte varit fryst igår hade jag marinerar den i detta under natten). Hällde detta över steken. Skar upp gul lök och la runt.

- In i ugnen på 80 grader i fyra timmar, tills den kom upp i 64 grader. Lät den sedan vila och gå klart i aluminiumfolie på utsidan ugnen.

- Serverades med kokta knippemorötter, färskpotatis och en sås gjord på spadet från steken, lite maizena och lite grädde, samt egen pressgurka och svartvinbärsgelé såklart!

Köttet blev perfekt! Smälte i munnen. Hemligheten var låg ugnstemperatur och lång tid i ugnen. 

Och skyn från steken utgjorde definitivt en perfekt bas i såsen.

Kanske inte den somrigaste maten, men sommaren lyser ju ändå med sin frånvaro.

Att fostra en trotsig 2-åring

Krasch! Edith sparkade ned något från skötbordet i protest. 

- Men så gör man väl inte, säger Niklas lugnt.

- Jooo, skriker Edith i falsett.

- Då får du ju plocka upp det sen, fortsätter han lika lugnt.

- Nääää, skriker hon ännu en gång i falsett och fortsätter:

- Pappa plocka där.

Jag befinner mig i badrummet och hör en riktigt trotsig tjej och hon låter till och med bortskämd. Bortskämda barn är min största fasa. Jag har lovat att mina barn bara ska bli bortskämda med kärlek, trygghet och närhet. 

Men de ska inte få diktera villkoren här hemma, de ska inte få skrika hejdlöst om de får ett nej, de ska inte kasta sig på golvet i affären om de inte får som de vill. Och vi ska ha ordning, reda och struktur vid matbordet, där lämnas inget utrymme för gnäll, tandagnissel och tjat.

Min främsta strategi är att uppmärksamma det beteende jag vill se och jag tycker verkligen att jag gör det och att det funkar. Men när djävulskapet har intagit den lilla 2-åringens kropp och när gnället och "nääää" tagit över är det som en blockering hos henne. Då brister det för mig och jag blir riktigt arg. Just nu tvingas jag bli sådär arg minst en gång om dagen (igår ingen, vilket jag påtalade för henne vid nattningen). De där arga stunderna slutar med att hon blir ledsen och ångerfull och jag får då dåligt samvete för att jag höjde rösten. Så våra bråk slutar alltid med kram och gos.

Ibland blir jag också frustrerad över att bara jag kan häva den där blockaden hos 2-åringen. Niklas kommer nämligen inte igenom den för han kan inte bli så arg. Skönt för honom! På avstånd kan jag då höra hur de håller på och hur han lirkar med henne och beteendet från hennes sida är allt annat än ok. Jag kan inte ingripa då, det hade varit direkt felaktigt, men det gör mig väldigt frustrerad. 

Så livet med en 2-åring är väldigt mycket upp och ned och tvära kast - men också nu vi lägger grunden för henne och det är häftigt att kunna göra det, det är häftigt att vara förälder!

Semestertripp till Borås

Då har vi varit på denna sommarens semester. Tutade iväg igår med familjen Dellien-Andersson, fyra vuxna, två 2-åringar och två 4-månaders enda till Borås. Checkade in på Best Western mitt i centrala Borås igår och begav oss sedan direkt till djurparken. Hade en solig dag med perfekt värme för såväl vuxna som barn. Vi var mycket imponerade av Borås djurpark. Roliga djur som var lätta att se. Vackra inhägnader och man fick en känsla av att befinna sig mitt bland djuren och kom dem väldigt nära. Därtill ett flertal mycket bra lekplatser och mysiga bondgårdsdjur som man fick gå in till. 

Efter en heldag i parken begav vi oss till hotellet. Rätt utmattade. Då vi käkade lunchbuffé i parken under ganska hektiska omständigheter med två huliganbarn och två bebisar kändes det inte helt lockande att ta sig till en restaurang med trötta barn. Dessutom har Borås "Sommartorsdagarna" med kvällsöppna butiker och uppträden på Stora torget. Så det var gott om folk på stan. På vårt hotell, på vår våning (översta) fanns en stor takterrass med stolar och bord som vette rakt ut mot Stora Torget och stora scenen. Dessutom låg familjen Dellien-Anderssons rum ut mot terassen med balkongdörr mot den. Vi gick därför ut på stan en sväng och köpte sedan med oss pizza, godis och så hem. Vi hade dessutom packat med oss lite öl och rosévin. Så vi tog plats på terassen i den fina sommarkvällen. Barnen placerades i sängen precis innanför och de kunde springa in och ut mellan rummet och terassen. Perfekt och vi fick en mycket fin kväll. Eric Saade var kvällens artist på Stora scenen och vi satt på första parkett!

Dagen började såklart med hotellfrukost sedan utcheckning och mot djurparken ännu en dag. Idag fokuserade vi på att hålla våra bebisar tajmade med mattider samt gå på de djurmatningar vi var intresserade av. Vi såg matning av pingviner (Ediths nya favoritdjur och det mjukisdjur hon valde att köpa i butiken), hyenor, elefanter, giraffer och övriga savanndjur, aporna och orangutangerna, sälarna och lejonen. I samband med matningen gavs mycket intressant information.

Idag lyckades vi dessutom äta lunch när SAMTLIGA barn sov. Halleluja! Det är sånt som man som småbarnsförälder förknippar med himmelriket. Vi fick till och med väcka våra stora barn när vi var färdiga för att de också skulle få.

Vi har alltså haft två mycket intensiva men härliga dagar och inte minst är det underbart att se Ediths förtjusning. Detta är dock alldeles tillräckligt för våra små barn. Mer behövs liksom inte, det blir nästan för mycket för dem som det varit nu och alla barnen är nog mycket trötta!

Startklara i parken

Edith spanar ut över savannen.

Glass och sälmatning

Pizzamys på terassen

Eric Saade på första parkett

Dags att sova men ville titta lite på Saade såklart.

Kungarnas kung

Barnen sover 

I väntan på dagens glass

Jag väljer att skratta

Idag startade dagen tidigt med ett tredje besök på vårdcentralen på grund av mitt öra som fortfarande krånglar trots antibiotika i tre dygn. Träffade denna dag en tysk jourläkare. Han kunde inte se så mycket av min trumhinna då det tydligen var vax i vägen (men de som tittat tidigare har inte sett något vax alls, så bra produktion på några få dagar). Han gav mig sedan ett husmorsknep: finhacka gullök, lägg i en liten gasbinda (han skickade med det) och forma en liten påse som jag ska lägga tätt intill örat och linda en sjal runt. Det är ju fantastisk, jag går till vårdcentralen och får husmorsknep. Jag väljer att skratta istället för att gråta. 

Jag var dock intresserad av hur det var ställt med min trumhinna eftersom jag tre dagar tidigare hade en bedömd öroninflammation och för att jag inte hör något på mitt onda öra. Jag nämnde då att jag läst på 1177 att örat bör rengöras om man ska använda örondroppar, vilket jag är ordinerad sedan mitt första besök och nu hade jag ju tydligen massa vax. Han menade då att han inte spolar i ett inflammerat öra. Men på 1177 stod det att de nuförtiden suger istället för spolar, vilket jag nämnde. 

Han blev fundersam över om de har någon öronsug och kollade upp detta. Jo, det hade dem! Vilken tur. Han och distriktssköterskan dividerade sedan om hur den skulle användas och vilka redskap de skulle använda, men han testade. Försökskaninen satt och höll sig hårt i stolen och jag bet mig hårt på insidan läppen och hoppades att hjärnan inte skulle följa med in i sugen och landa i behållaren bredvid.

Jag har lovat mig själv att aldrig ifrågasätta andras professionalitet, utan ha respekt för den. Därför brukar jag lyssna, följa och lita på andra i deras professionalitet. Jag gjorde det idag också, även när husmorsknepet levererades. Efteråt blev jag dock väldigt fundersam och ja, jag uppsökte ett proffs och fick ett lökrecept! Så kan det gå och jag kan bara skratta åt det.

Jag känner dock att det häri finns ett större och mer allvarligt problem. Nämligen ett systemfel. Det handlar om det fria vårdvalet, stafettläkare och en välfärd som dräneras på pengar till förmån för vinstuttag i just vår välfärd. Vi måste ha en välfärd att lita på, det har vi inte idag.

Trots min halvdövhet som skapar en del yrsel och trötthet så har dagen ändå varit prima. En tur till Nordens Ark, käkade middag på Traden, besök av en gammal kompis till Niklas och hans 8-åriga son som Edith flög på i samma anda som med hennes 8-åriga kusin (han kommer nog hata 2-åringar för all framtid) och jag avslutade kvällen med thé hos en god vän och massa skvaller. Nu ska Niklas ge mig örondroppar och det blir inget lökförband på Solsidan.

Edith gosar med en get på arken.

Edith tittar storögt och med alltid lika stor fascination på den lilla röda pandan.

Ett gammalt namn

Edith är döpt efter sin gammelfarmor (Niklas farmor). Det är inte ett jättevanligt namn varken då eller nu, fast vanligare på 10-20-talen. 

Det händer ofta att folk skiner upp när vi berättar vad den lilla flickan heter. Många har tydligen positiva minnen av sina Edith:ar.

När vi var på vårdcentralen häromdagen pratade vi med en man som undrade "vad den lilla flickan heter". Bredvid honom satt en äldre man och när jag sa att hon heter Edith sken han upp och hela ansiktet förbyttes i ett stort leende och tindrande ögon. "Edith, det hette ju min morsa", sa han med den allra varmaste och drömska rösten. Det gick verkligen att läsa i hans ögon hur han såg sin mor framför sig. Sånt har hänt flera gånger.

Extra roligt är det när man träffar en levande Edith. Det gjorde vi i affären idag. Pappas moster. Pappa har en hel hög mostrar och fastrar och denna mostern känner aldrig igen mig. Vi kom in i affären samtidigt. Jag sa då till min Edith att damen heter också Edith. "Va heter hon också Edith", sa mostern då. "Känner du mig", fortsatte hon. Och jag berättade vem jag var. Efter det dök hon upp framför, bakom, över, under och sa varje gång: "Hej hej Edith, du är nog den duktigaste och raraste lilla tjej jag träffat." I vagnen sitter min surtrotsiga trötta unge med nappen i munnen och bara blänger.

Ja hon var väldigt förtjust i att flickan heter Edith och hade minsann sett henne på kort också.

Så att ha ett namn som ger människor positiva vibbar och fina minnen är gångbart. Tydligen är det många Edith:ar som lämnat efter sig fina minnen och som gjort avtryck. Hoppas vår Edith också bär upp sitt namn.

Fånga en ledig dag

Har varit hemma på Björid hela dagen, hela familjen. Utan så mycket samvaro med andra. Gråmulet men ganska varmt. Stod upp sent, åt lång frukost. Gav oss ut i svampskogen, dåligt resultat - de behöver någon vecka till. Badat hela familjen, Cornelis för första gången. Som han njöt. Lagat lunch: stuvad färsk vitkål, morfars potatis och stekt tjockkorv. Lekt och pusslat inne. Jag har sytt några dregglisar. Gjort våfflor och nu blir det strax lite kvälls-TV (jag förmodar att det blir Pippi som vanligt). En helt underbar dag med en helt underbar familj. 

Och här kommer dagen i bilder!

Byebye släktvaggan!

Eftersom Cornelis nu rullar runt och är högst opålitlig får vi nu överge släktvaggan som gått i generationers generationer på Niklas fars sida. Natten till idag fick han ta plats i spjälsängen inne i hans och Ediths gemensamma sovrum. La dem samtidigt strax efter åtta och det gick hur bra som helst! 

Nu är frågan vems bebis som får äran att sova i vaggan nästa gång. Spännande! Barnen har ju några kusiner som är en del år äldre, bland annat en 17-åring... Det är en väldigt fin sak i alla fall, en vagga som dels är estetiskt väldigt vacker och att sedan barnens farfar sovit i den som bebis är fint. En farfar de tyvärr aldrig fått träffa, vilket är en stor sorg. Deras farfar var mycket barnkär och barnbarnen låg hans hjärta nära. Det kommer såklart alltid finnas en saknad hos våra barn även om de aldrig träffats. Men människor finns så länge vi minns, pratar och berättar om dem.

Mammans ben går bra att vila sig på!

En oplanerad sommar hemma

Vad glad jag är för det! Att vi inte planerat massa utflykter, äventyr och resor. Att kalendern gapar tom. Det är sån befrielse att veta att varje dag är ett tomt blad.

Mitt liv är ju annars ganska inrutat, välplanerat och kalendern är ofta väldigt fulltecknad.

Min sommar blev ju helt plötsligt väldigt kort också, i och med att jag börjar jobba 45-timmarsveckor den 10 aug. När det blev bestämt bestämde jag mig för att låta sommaren förbli oplanerad. Jag ska bara träffa de människor jag verkligen vill hänga med och lämna alla bör och borde. Så får nog mitt liv se ut en tid framöver också. Jag kommer hårdprioritera.

Men livet hemma är så gott och det märks att Edith älskar det. Hon lallar runt i trädgården, pillar med sina grejer, en stund i lekstugan, en stund i sandlådan. 

En liten sak blev dock inplanerad igår. Vi ska på en tvådagarstur enda till Borås (Sveriges regnsäkraste stad enligt svågern). Djurparken i två dagar och en natt på hotell med goda vänner. Det ska bli alldeles lagom härligt och långt bort.

Annars kommer vi bara vara hemma och det regniga och kalla vädret stressar mig inte det minsta. Vår båt är nu dock redo att ge sig ut på havet, så nån varm och solig dag får det gärna bli.

Efter helgens värmebölja har jag varit uppvärmd i flera dagar, men igår kände jag mig småuggen så jag och Niklas tog ett bad innan vi gick och la oss. Det duggregnade lite och var lite höstmörkt - precis sådär murrigt, mysigt och småkallt som gör ett bad alldeles perfekt!

Utflykt till Götet

Idag begav jag och Cornelis oss ut på tur.  Målet var ett besök hos Ellen och Idun som är en månad yngre än Cornelis.

Vårt tåg var såklart inställt och ersattes med buss, betydligt knöligare med barnvagn, men gick jättebra!

Mysigt att träffa Ellen såklart och få träffa Idun. Längesen vi sågs, ja vi har till och med hunnit bli mammor båda två. Sist vi sågs var vi i det gravida tillståndet. De mötte upp oss på Drottningtorget och vi promenerade hem till dem i Majorna - skönt. Käkade middag, fikade och bebisarna kräktes på kapp! 

Tiden går som alltid fort och heldagen led mot sitt slut. Jag och Cornelis tog vagnen till centralen och blev sittandes där en liten stund och betraktade människor. I min skyddande lilla glasbubbla är olikheten inte så slående. Även människors utsatthet och skilda levnadsvillkor blir så påtagligt och skrämmande.

Jag måste även säga att jag älskar storstan, men jag uppskattar också verkligen vårt liv på landet - frisk luft, ingen trafik, inga folk, lättframkomligheten! Och då är ju ändå inte Göteborg hysteriskt egentligen.

På väg hem nu! 

Ett redigt kalas

Igår ställde våra vänner Andreas och Erica till med ett ordentligt 30-årskalas (Andreas som blir 30). Har verkligen sett fram emot detta kalas sedan länge och gårdagens väder gjorde ju inte feststämningen sämre riktigt.

Vi lämnade barnen hos farmor vid tretiden och sedan lämnande vi Sixten hos mormor. Fixade oss, tog ett glas rosé på altanen och lyssnade på lite musik. Sedan promenixade vi iväg.

Denna fest innehöll alla ingredienser för en riktigt bra fest. God mat (mmm), god dryck, trevliga gäster, underbart väder, bra tävlingar (kom för övrigt tvåa och vann en jättefin lykta), ett födelsedagsbarn som verkligen bjöd på sig själv, bra musik - så vi dansade på till klockan 2 i natt!

Och jag vaknade ur min prinsesssömn halv 11, utan att vara bakfull! Bara utvilad. Och vi fick just pratat med farmor och barnen har det också bra. Det känns så tryggt och vi är så tacksamma för att våra barn har sina far- och morföräldrar och känner sig så trygga med dem. Det gjorde att vi igår kunde ha väldigt roligt och vara väldigt avslappnade. 

Snart dags för frukost!

Massa tack Erica och Andreas för en jättekul fest!

En båttur och strandhugg idag också

Idag fick vi följa med familjen Dellien-Andersson ut på Gullmarn till underbart fina Ärten.

Cornelis satt mest nöjd i sin babysitter i skuggan av sitt uv-tält och Edith och Cornelis lallade runt på stranden. Grävde med håven, slogs om krabbspöt, letade snäckor och badade. Edith älskar verkligen att bada. Drygt 20 grader är det i Gullmarn, så det har snabbt blivit varmt. 

Vi hann också med att äta såklart! Kakor, krabbilurer, frukt, sallad, grillat...

Och med det kom bajsandet igång. I UV-dräkten. 1 gång för Oliver, 2 gånger för Edith och en rejäl gång för Cornelis.

En helt perfekt dag. 

Skyddande strandhäng

Tog båten till en öde strand i Kärnsjön idag. Det har nog varit varmt. Riktigt varmt. För trots dopp i 15-gradigt vatten och sedan sätta sig blöt i skuggan, så frös varken jag eller Edith.

I en familj med malignt melanom har strandhänget ändrats lite. Solhatt, bästa kompis med solskyddsfaktor 50 och placering i skugga. Edith gjorde nån naken avstickare då och då. 

Det har i alla fall varit vansinnigt skönt idag! Älskart!