Och helt plötsligt blev spädbarnet en lekande bebis

Igår sa det bara poff också var helt plötsligt Cornelis inte längre liten och värnlös. Han är superstark. Vrider och vänder sig. Spänner benen och står stabilt om man håller honom i händerna. Puttar sig framåt när han ligger på mage. Håller uppe huvudet hur länge som helst från sitt magläge. Han som nästan inte legat på mage alls, då han hatat det. Man kan bli stark ändå.

Igår låg han på mage i lekrummet och tittade storögt på storasyster som lekte framför honom. Skrattade och sträckte sig efter leksaker. Edith tyckte också det var kul och visade honom leksak efter leksak, spelade instrument, visade och förklarade. 

Vi letade sedan rätt på hoppgungan som dock hängde alldeles för högt upp, men Edith svingade lillebror fram och tillbaka som i en gunga istället.

Så igår sa det alltså bara poff i utvecklingen och vår lille kille blev så plötsligt så stor.