Har haft en mycket trevlig eftermiddag med mitt arbetslag. Mindre trevligt var det att sammankomsten var för att avtacka en kär kollega. Det kommer bli tomt. Det är såhär det är att arbeta med människor - de kommer och går. Det hade varit så mycket lättare att vinka hejdå till en maskin. På fredag ska vi dessutom vinka hejdå till våra 9:or som vi fått förmånen att följa i tre år. Det är min första kull som jag följt från 7:an till 9:an. Visserligen med två terminers frånvaro på grund av föräldraledighet, men ändå. Nu lämnar de verkligen definitivt och det känns så ledsamt. Det kommer med all säkerhet bli tårar på fredag, tur att alla hormoner lämnat kroppen i alla fall. Tårar blev det även nu ikväll när de skrivit brev till mig. Det är såna brev som verkligen stärker och det är såna brev som jag kommer spara för att plocka fram när det känns sådär tungt och motigt som det kan göra i perioder. Jag visar några urklipp här nedan, för jag vill verkligen dela den värme, stolthet och glädje jag får genom dessa brev (ingen jante där inte!).
Återigen när jag dimper ned mitt i vardagen hos mina kollegor så slås jag av stressen, ångesten och tröttheten som verkligen präglar dessa sista skälvande dagar av en lärares terminen. Det går verkligen att ta på det, trots att betygen sattes igår. Vilka hjältar mina lärarkollegor är! Och mitt i detta så är de redan inne i nästa läsår och planerar, funderar och strukturerar. Kreativa och engagerade. Wow!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar