Money money money

Då så! Har idag ägnat mig åt kommunens ekonomi och budget inför 2016 tillsammans med mina partikamrater och våra ekonomer. Känns väldigt jobbigt att behöva spara så att man inom vård och omsorg inte ska få sätta in vikarier vid sjukdom eller frånvaro. Eller att skolan inte ska kunna få ha tillräckligt med personal så vi lämnar 13% av våra barn i ett utanförskap. Eller att föräldrar inte ska kunna jobba obekvämt för att det inte finns barnomsorg. Eller att vi ska sänka kvalitén inom äldreomsorgen. Eller att barngrupperna inom förskolan ska förbli stora alternativt ännu större. 

Efter att ha ägnat eftermiddagen och kvällen åt att lyfta på alla stenar och väga fram och tillbaka går jag nu till sängs och känner mig riktigt nöjd. Det är tufft och tight. Men det finns lösningar om man vill och om man tror på att förebyggande arbete ger utdelning. Såväl ekonomisk, men framför allt genom att undvika det mänskliga lidandet. Vi kommer att kunna presentera ett riktigt bra alternativ, för att behålla kvalitén i vår välfärd, men också kunna investera i framtiden.

Ibland rycks jag med i den där nyliberala (läs livsfarliga) huvudfåran och jag ser inga lösningar överhuvudtaget, annat än de som huvudfåran presenterat för mig. Då är jag glad att jag snabbt dras utanför boxen av mina duktiga och inspirerande partikamrater. Som för övrigt får förklara samma sak för mig gång på gång på gång. Avskrivningar, kapitalkostnader - metaforer som investering i nytt kök, 5-öringen ramlar ned, för att snabbt åka upp igen också börjar vi om igen och byter metafor!

Vi behöver i alla fall tänka annorlunda kring vår kommuns ekonomi. Eftersom den inslagna vägen bevisligen inte ger ljusa framtidsutsikter. Och jag tycker att vi är något stort på spåren! Det är roligt att greja med politik och kom aldrig och säg att det inte finns alternativ, det gör det, så länge vi håller oss inom lagens ramar. Det kan dock göra mer eller mindre ont!