Far är stark och modig, mor är blid och rar

Sådär lagom mör efter nattens för få sömntimmar. Stressig och lång dag på jobbet, veckohandling på stormarknaden och hemma hos familjen strax före 18. Nybadade barn, insmorda i den honungsdoftande ekologiska babyhudkrämen. Rosiga på kinderna och ivriga att berätta om dagen som innehållit fiskmiddag hos farmor och TANDLÄKARBESÖK. Edith har fått sina 20 tänder och hade inga hål. Men överbett. "Jag ska sluta med napp".

Ve och fasa. Visst borde vi fasat ut detta för längesen, kanske för ett år sedan. Men som 2-åring få lillebror, det var inte riktigt läge då. Det värker i hela mitt hjärta av att vi ska beröva henne denna trygghet. Jag tänkte därför reflexmässigt direkt att vi väl pratar om detta en tid och sedan lämnar de till tigrarna på Nordens ark. Pappan hade dock tydligen redan avslutat nappepoken och gett henne en klingande mjukisgroda som något slags substitut. Så långt allt väl på nappfronten. Vi får väl se hur det fortskrider. Medveten var hon i alla fall om vikten av att sluta.

Myshöjdpunkten ikväll. Krypa upp i rena lakan i dubbelsängen. Barnet kurar ihop sig tätt intill och lägger huvudet på mitt bröst och vi läser Elsa Beskows sagoskatt på vers. Tomtebobarnen med världens vackraste bilder. 

"Och far är stark och modig, och mor är blid och rar..." Ja det är nog precis så hon känner sina föräldrar. Beskows sagoskatt är ändå hög mysfaktor och det är så underbart att kunna läsa hela Tomtebosagan utan att hon vill bläddra framåt. Bara reflektioner, frågor och funderingar kring de fantastiska bilderna.

En kort, men väldigt givande stund i mammalivet denna dag. Kvalité!