Välkommen 2016! Jag ser fram emot dig. Jag ser fram emot vad du har att erbjuda mig. Detta år som ligger framför mig är ett helt oskrivet blad. Jag vet, inte alls lik mig. För 2016 finns inga planer överhuvudtaget. Kalendern gapar overkligt tom. Jag har haft några händelserika år bakom mig, för att inte säga totalt omvälvande och förbannat hektiska. Jag avslutade 2015 med en magkatarr som fortfarande ligger där som en ständig påminnelse i min mage. Som bränner till i varje kritiskt ögonblick. Jag ska mota bort den. Jag ska njuta av ögonblicken som kommer ges. Jag ska njuta av att ha uppnått det bästa livet har att ge: en fantastisk fulländad familj (världens bästa man, två perfekta barn, en sällskapssjuk hund). Jag ska njuta av vårt vackra boende. Jag ska njuta av alla de fina människor som finns runt oss. Jag ska njuta av mitt utvecklande och roliga jobb. Det är planen för 2016 och det nyårslöfte som avgetts. (Också är såklart det ständiga nyårslöftet att komma i form. Min kropp ska inte få lida fler graviditeter så nu kan jag inte skylla på att "nästa graviditet kommer ändå förstöra kampen".)
Julledigheten var väldigt välkommen efter en hektisk höst. Inte minst kände kropp och knopp sig nog lite chockade över att börja jobba så fruktansvärt mycket. Jag fick verkligen den bästa julledighet man kan tänka sig (om vi bortser från det gråa tunga locket som legat över vårt Bohuslän och liksom gjorde klimattoppmötet i Paris jävligt levande). Jag har fått sova - minst nio timmar varje natt och jag hade många timmars sömn att ta igen. Jag har fått vara en närvarande mamma som bakat, lagat mat, lekt, busat, bråkat, skratta, skällt och nattat mina barn. Jag har fått umgås med vänner, familj, släkt - träffat alla de som den hektiska hösten hållit mig borta från. Jag har ätit massor av mat och blivit bjuden på mat massor av gånger. Jag har inte tänkt på en endaste kalori, utan frossat sött och salt utan dess like. Jag har njutit av att vara hemma och vara bortbjuden. Jag har läst två romaner som inte krävt speciellt mycket av insidan av huvudet. Jag har inte tänkt speciellt mycket. Jag har inte utsatt mig för några intellektuella utmaningar alls. Det har varit skönt.
Idag har familjen varit utslängd sen klockan 10. Traditionsenligt avslutas lovet med en rejäl storstädning på sisådär 8 timmar, med lunchrast i 30 minuter. Förr gjorde jag den där storstädningen varannan vecka (då innan det fanns barn i huset). Nu gör jag den varje lov - typ fem gånger per år. Jag intalar mig själv att så länge golven är rena är det rätt ok, därför håller vi efter golven rätt noga. På vintern är det ju dessutom så mörkt ute och då blir smutsen inte lika synlig. Men jag drar mig ibland för att ta på Cornelis något vitt, för då visar det sig att golven inte är så rena som de ger sken av.
I alla fall så är den där rejäla storstädningen nu gjord och julen är utslängd. Det brukar bli så tomt, kallt och kalt när julen slängs ut, men i år tycker jag bara att det är fräscht. Fördelen med att storstäda är att jag kan lyssna på radio. Jag saknar min tidigare busspendling på 90 min per dag. Då lyssnade jag på mängder av superbra radioprogram- och dokumentärer. Idag har jag lyssnat på sex program av Sommar och Vinter i P1. Många intressanta perspektiv, livserfarenheter och resor har jag fått följa med på. Bäst av dagens program var oväntat nog Ulla Skoog.
Nu står de krispiga rosa-vita tulpanerna i sin prakt på köksön. I fönstren står cerisefärgade blommor av någon sort som jag inte minns namnet på. Det är fräscht på Solsidan nu, i varje vrå och i varje skrymsle.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar