Oj! Det blir sällan inlägg här. Det är inte för att jag tröttnat på att skriva eller saknar saker att skriva om. Livet med 1-åringen, 3-åringen och 44-åringen är helt enkelt alldeles för intensivt för att hinna med. Livet med dem är härligt, roligt och underbart - men tidskrävande. Vi lever en sommardröm och jag är i alla fall flitig med mina uppdateringar på Facebook. Min flitighet där når även utanför, till de som inte har Facebook eller som inte är min vän där. Det är ju trevligt, att mitt liv är såpass intressant att det till och med behöver spridas vidare. Ärofyllt ser jag det till och med som och jag har inget att dölja.
Förutom att jag fått vara med i min familjs sommardröm har jag också fått utstå en del kritik över beslut jag fattat och saker jag gjort. I såväl privata sammanhang som i mer offentliga. Det har kommit en hel del mail, sms, samtal och personliga möten där jag blivit ifrågasatt. Det tycker jag är bra. Då får jag möjlighet att förklara hur jag tänkt och vad min målsättning med mitt ställningstagande är. Ibland har det lett till att jag fått fundera en vända till och kanske förändra min åsikt. Ibland har det lett till att jag blivit ännu mer klar över vart jag står. Min erfarenhet (som jag också fått höra inte är så lång), är att diskussioner och samtal alltid är bra och utvecklande - ja, jag är formad i skolans samtalsälskande värld.
Men det har också hänt att människor valt att avstå från att kontakta mig eller konfrontera mig i mina beslut och göranden. Och istället valt att själva tolka vad mitt uppsåt kan vara. Inget kan bli så tokigt som just det handlandet. Lägg till lite skitprat, skvaller och "jag hörde att" eller "jag tror minsann" - så har ni en direkt feltolkning.
Det finns också människor som tror att jag i mina beslut eller göranden medvetet vill kränka eller jävlas med folk. Inget kan vara mer felaktigt. Mina uppsåt är alltid att det ska leda till förbättring. Det kan handla om att skapa rättvisa, det kan handla om omsorgen för mina barn, det kan handla om små beslut på den stora vägen mot ett jämlikt och jämställt samhälle - men mina uppsåt är aldrig att medvetet kränka eller jävlas med någon.
Jag är nästintill maniskt besatt av att vilja förändra, utveckla och påverka. Jag kan gnälla över problem, men det samtidigt som jag med kraft försöker lösa dem. Därför drar jag mig ofta till beslutande forum och hamnar ofta i rum där besluten fattas. I brist på de rummen, försöker jag se vilka andra möjligheter som kan finnas.
Den absolut viktigaste saken jag lärt mig under mina korta 15 år i de beslutande forumen är att skilja på sak och person. Jag kan vara tuff och hård i diskussioner. Men jag lyssnar alltid på vad min motståndare säger och hen lär mig alltid något. Jag lämnar aldrig en diskussion och känner avsky för människor jag diskuterat med. Även om människan uttryck vidriga saker eller visat sig ha en dålig människosyn så tänker jag alltid att det finns orsaker som ligger bakom de åsikter den människan framför.
Eftersom att mina aktiviteter i sociala medier sprids ut i verkligheten, så får självklart detta också gärna spridas till människorna utanför! Men ta mod till dig nästa gång och kom och prata med mig. Jag är lättillgänglig och det finns många dörrar öppna för kontakt med mig - om man inte tycker om öga mot öga. Jag lyssnar, tänker och besvarar alla kontakter jag får. Jag ignorerar aldrig den som på olika sätt söker sig till mig.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar