Den engagerade pappa och den frånvarande mamman

Idag lämnade jag jobbet på utsatt tid och var hemma redan kl 3. Skönt att få dela lite vardag med familjen och få busa med barnen även om jag är alldeles för trött. Det har blivit många långa dagar och alldeles för lite sömn. Igår var jag hemma vid 7 på kvällen och det kändes inte bra. Jag har rödsprängda ögon och är tacksam för att det är fredag imorgon. Börjar egentligen inte förrän kvart över tio men råkade planera in utvecklingssamtal hela förmiddagen. Men har blivit lovad att få igen tiden.

Idag plockade jag till exempel en timme och mötte upp Cornelis och Niklas på sjukhuset. Cornelis är dålig i magen och har varit i fem veckor. Niklas var på vårdcentralen med honom förra veckan men de tyckte vi skulle avvakta till gårdagens 6-månaderskontroll. Så när de var där igår skickades de ned till vårdcentralen för att ta prover. Väl där sa de att de inte tar blodprover på så små bebisar. Så idag fick de tid till barnmottagningen. 

Jag tyckte att distriktsläkaren på BVC skickade med Niklas lite konstig information och råd igår, bland annat att byta ersättning. Niklas ifrågasatte inte och jag hade ytterligare några saker jag undrade över (såklart), så jag kontaktade vår BVC-sköterska idag. Då sa hon minsann att jag kan känna mig lugn med hur min make sköter sitt pappauppdrag och att läkaren hade sagt att "det var minsann en väldigt engagerad pappa" efter besöket igår. 

Tänk vad hyllade alla mammor hade blivit om de hade haft en snopp istället. Och tänk vilka låga förväntningar som finns på alla pappor där ute. Nu vill jag inte förminska Niklas insats på något vis, för han är världens bästa pappa och man och utvecklar nya färdigheter varje dag - inte minst vid spisen.

I alla fall så verkar ju alla inom sjukvården tycka att Cornelis mage är oroväckande. Så nu börjar väl jag också fundera såklart. Han har i alla fall inte ont, då hade han gnällt och gråtit. Jag är ju lite mindre mild än Niklas så jag måste nog vara med här och se till så att de kommer fram till något. Tur att jag har de där komp-timmarna, trots att jag jobbat så ögonen blöder.

På lördag är det barnens dag på torget. Det ska bli mysigt. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska ge mig på att sälja på loppisen, har ju fortfarande lite kläder att bli av med...

Gungmys med älsklingarna förut, sedan badade de tillsammans i stora badkaret och sedan somnade Cornelis i min famn och därefter fick Edith gosa i mitt knä.