Att hinna med

Igår pratade jag med en gammal elev jag haft. Vi kom in lite på tid och hur man hinner med allt man vill och ska göra.

När jag började jobba som lärare hade jag ju bara mig själv att tänka på. Visst Niklas och Sixten fanns ju förstås, men de var inte så energikrävande. (Det var på den tiden vi gick på lydnadskurser, kantarellspårning och drog ull varannan dag och tränade massor). Jag var alltid så trött när jag kom hem från jobbet och däckade i soffan varje kväll. Tänkte då ofta på mina kollegor som hade småbarn de kom hem till. Hur orkade dem? Hur orkade de engagera sig, svara på frågor, fixa middag, kvällsmat och läggning? Jag orkade ju knappt fixa käk till mig själv.
En kollega sa att man vänjer sig och man sover sex timmar per natt, för att hinna med. Sex timmar! Min kropp är gjord för åtta, minst! Jag trodde nog aldrig att jag skulle kunna vänja mig.

Men joho! Nu är jag där. Det har varit två mycket intensiva veckor och jag har jobbat otroligt många timmar. Att byta jobb innebär också att jag ska skapa relation med 140 elever och 30 kollegor, så snabbt som möjligt, helst igår, för att det ska bli så bra som möjligt. Är det något som tar på krafterna är det relationsbyggandet. Under veckorna har det blivit mellan 5-6 timmar sömn per natt. För att jag inte hunnit sova mer. Det har funkat och jag tror nog att man kan vänja sig, om man bara får sova ut någon dag varje vecka. Denna natt fick jag det. Sovit som en baby i tio timmar. Tack öronproppar, tack Niklas för att du tar hand om Cornelis varje morgon och tack Edith för att du valde att väcka pappa i morse istället för mamma. De där guldiga 10 timmarna kom också till tack vare att jag kröp i säng vid kl 21 igår. Det innebar att jag vilade ytterligare några timmar i sängen och bara fick koppla av, koppla bort och koppla ned.

För att överleva på sikt så tänker jag att nog är detta den mest hektiska tiden i livet. Det kommer bara att bli lugnare. Det är hektiskt att ha småbarn. Vad gör alla människor utan småbarn med sin tid? Förmodligen läser de böcker, motionerar en massa, syr, bakar, planterar och fixar i trädgården, umgås med vänner - allt sånt som jag har fått sortera bort. De gör förmodligen också helt onödiga saker: tittar på dåliga TV-program, sitter och sassar på värdelösa möten som inte leder någonstans eller där man inte kommer fram till något, umgås med människor de egentligen inte gillar - sånt som jag också fått prioritera bort.

Som jag sa till den där eleven igår, så har jag alltid trott att jag befunnit mig i den mest hektiska perioden i mitt liv, liksom "nu kan inte mitt liv bli stressigare". Som när man gick på högstadiet och proven hopade sig, samtidigt som man hade fotbollsmatch och basketträning och det liksom inte kunde bli värre. Så kom man till gymnasiet också hopade sig livet där också med prov, extrajobb på helgerna, fotbollsträningar också tittade man tillbaka på högstadiet och tänkte "det där var ju en baggis". När hon (eleven som ska söka in på läkarlinjen), sitter där på Karolinska om några år med en salstenta i anatomi kommer hon förmodligen att tänka: "shit det var verkligen soft där på gymnasiet". Nu vet ju inte jag hur stressigt det är att vara läkare eller hur tufft det är att studera på läkarlinjen, men att kombinera ett yrkesliv med småbarn är betydligt värre än något annat jag tidigare gjort.

Men som småbarnsförälder blir man fruktansvärt effektiv, rationell, kan ha mängder av bollar i luften samtidigt, strukturerad och välplanerad. Det är ju oerhört goda egenskaper, som gör att varenda jäkla småbarnsförälder borde vara hur attraktiva som helst på arbetsmarknaden. Trots ett ständigt vabbande (som egentligen inte blir så mycket om man delar jämställt på det) så kompenseras det ändå i effektiviteten. Vabbande föräldrar är ju dessutom så grymma så oftast kan de jobba samtidigt, alltså vobba. Det gör i alla fall mina småbarnsförälderkollegor i lärarbranschen - tack vare dagens teknik.

Det var helgens reflektion det. Har haft en mycket mysig helg i detta underbara väder och tankat på mängder av energi. Har också bara gjort sådan som jag verkligen vill göra och som ger den där energin. Började i fredags med grillning och bubbelbad hemma hos oss med goda vänner och lekfulla barn. Igår var vi hos fotograf med barnen och sedan var vi på födelsedagskalas hos barnens kusin. Och idag har vi grillat, varit på stranden och träffat delar av släkten hemma hos mamma och pappa. Dags att jobba lite och strukturera upp kommande vecka!