Namngivningsceremoni

Igår var då dagen kommen för att Cornelis officiellt skulle få sitt namn vid en ceremoni och efterföljande kalas. Jag gillar att ställa till med kalas och gårdagens kalas blev verkligen lyckat.  Mycket tack vare smidig mat som tog slut och papperstallrikar. Vanligtvis när man har kalas så brukar man ju vara tvungen att äta kalasmaten i en vecka efteråt, men våra gäster åt duktigt och endast lite pasta blev kvar. Bjöd på italiensk buffé, varav allt kunde förberedas och jag fixade med all mat dagen innan - det är smidigt. Buffén bestod av:

- Balsamicomarinerad fläskytterfilé med rosmarin och rosépeppar
- Citron- och timjanmarinerad kycklingfilé
- Pasta med röd pesto
- Tomat- och ruccolapaj
- Blandsallad
- Kikärtsröra med pesto
- Basilika- och fetaoströra
- Paprika- och fetaoströra
- Örtkryddad yoghurt
- Faster Mias focaccia
- Melon, oliver och grissini

Senare blev det tårta, kaffe och avec. Tårtan beställde jag på Björsells konditori i Lysekil. Så fruktansvärt vacker och så himla god. Fyllningen bestod av mousse på vit choklad och passionsfrukt.

Med 43 personer varav 12 barn var det både varmt och liv i luckan på det regniga (!) Solsidan. Det gick bra ändå och vid såna tillfällen är man glad över att man har stort hus. 

När man har kalas har man ju fullt upp med att se till att gästerna har det bra och få fram mat och dryck. Då kommer man inte alltid ihåg att håva fram kameran och ta kort. Därför upptäckte jag idag till min stora besvikelse att den vi alla hade samlats för inte fanns med på kamerans minneskort. Inte ett enda kort lyckades jag ta på Cornelis. Förhoppningsvis är det någon annan som lyckats få till ett kort på honom. Han var ju så superdupersöt i sin kostym, fluga och lackskor. Han sov ju dock mest hela tiden och sov han inte så åt han. Att få ett namn tar på krafterna minsann. Mamma hade dock lagt ut kortet nedan på honom, Edith och gammelmormor. Men ni som tog kort på huvudpersonen får gärna skicka det till mig!

Cornelis fick så många fina och genomtänkta presenter, ekonomiska bidrag till framtiden och bidrag till Unicef. Vi är så tacksamma å hans vägnar.

Istället för vatten på huvudet består vår symbol för namngivningen av att morfar planterar ett fruktträd. Denna gång hade morfar valt ut ett plommonträd. Det var dock för dåligt väder igår (och morfar hade nya skor) så planteringen skedde idag efter att resten av tårtan förtärdes. 

Därmed var även denna namngivning över och det känns lite sorgligt att inte få ha fler välkomstkalas. När jag gick och städade idag så tänkte jag att det skulle ju vara väldigt kul med ett sånt här kalas till. Men nu har jag precis sålt de sista bebiskläderna så nu är det definitivt kört. Detta var sista gången. Nedan finns Cornelis namngivningskort som gästerna fick när de kom. (Nånting hände med kameran igår, autofokusknappen är dessvärre avtryckt så lite suddigt...)

Även vår kommun göder privata företag och dess aktieägare

Igår ställde sig Sverigedemokraterna på de andra fyra borgerliga partiernas sida i en av omröstningarna om vinster i välfärden. De borgerliga och SD vill tvinga regeringen till att göra en utredning som inte hotar bolagens vinster i skolor, sjukvård och omsorg. De vill fortsätta att leka affär i välfärden och bryr sig mer om de privata välfärdsbolagen än om vår välfärd.

Idag var jag på möte i gruppen för kommunens övergripande och hållbara möjligheter och fokus för mötet var utmaningar inom sektor stöd. Insitutionsplaceringar kostar vår kommun mycket pengar, varpå sverigedemokraten undrade varför dessa placeringar är så dyra tillskillnad mot om vi skulle lösa detta på hemmaplan. Ett företag vi köper tjänst av är Allomsorg Stöd och Resurs AB. Jag var då tvungen att gå in och kolla upp detta bolag. Det visade sig i deras årsredovisning att detta företag gjorde ett resultat 2014 på 9,4 miljoner kronor och gjorde en utbetalning på 9,5 miljoner kronor till sina aktieägare. Det är självklart inte jättestora summor, men det var bara ett exempel på ett företag som verkar inom välfärdsbranschrn och som vi köper tjänst av. Det är Munkedals medborgares skattepengar som går rakt ut i dessa aktieägares egna fickor. Det kan väl inte vara rätt? Också undrar man varför placeringar och köpta tjänster är så dyra. Dessa företag håller inte på med välgörenhet och verkar inte för kommunernas skull.

Jag kan också tycka att många diskussioner blir motsägelsefulla. Det jämras och rynkas över institutionsplaceringar, det ökade antalet orosanmälningar om barn som far illa och därmed kostnader som skjuter i höjden och ett allt kärvare ekonomiskt läge för vår kommun. Det är inte alls konstigt att det ser ut såhär. Det är medveten borgerlig politik som förts mellan 2006-2014. Man har utförsäkrat sjuka människor och tvingat över dem på försörjningsstöd. Man har sänkt nivåerna i de offentliga trygghetssystemen. Man har tagit från de som har det allra sämst - sparkat på den som redan ligger. När människor får det sämre och far illa, far även deras barn illa.

Jag tycker det är illa när man sitter och jämrar sig samtidigt som man själv eller sitt egna parti är orsaken till att det ser ut som det gör och när det på nationell nivå är en klart medveten strategi från det egna partiets sida.

Gränssättningar i leken och fantasin

För ett år sedan började jag renovera min och syrrans gamla lekstuga och inredde den sedan. Min tanke var att den skulle fungera för lek utomhus fast ändå vara inne - liksom sudda ut gränsen mellan inne och ute. Ambitionen var då att leksakerna i lekstugan skulle stanna där, liksom utomhusleksakerna skulle vara kvar ute (typ i sandlådan). Därför placerades också lekstugan en bra bit från sandlådan och lekställningen. En hel gräsmatta emellan skulle liksom betona denna skiljelinje.

Men oj så snabbt barnsbenen kan springa över denna gräsmatta och leverera leksaker kors och tvärs över mammans skiljelinje. Och man kan ju inte laga mat och baka med luft (visst kunde vi låtsas ha saker i kastrullerna när vi var barn?), kastruller, durkslag och springformar måste ju fyllas med gräs, sand, stenar, maskrosor! Dessutom händer det ju att dessa saker kokar över eller hamnar i diskhon eller spills på golvet!

Gaaah! Detta var inte mammans plan för ett år sedan. Jag kämpar nu med vart gränsen går. Städade ur lite lätt idag. Det är ju som med klotter - är det redan klottrat är det lätt att klottra vidare. Samma tänker jag med maskrosorna, finns det redan massa maskrosor i lekstugan kan ju det inspirera till mer eller det syns inte om man tar in 2 till, eller 20 eller 200. Samtidigt tycker jag det är svårt att sätta gränser i Ediths lek och kreativitet. Det är ju fantastiskt att se hur hon bearbetar upplevelser och hur hon med fantasin löser problem. Detta är ju förmågor som jag vill att hon ska utveckla. Men jag vill också ha en ren och fin lekstuga!

Ja detta är en mammas vardagsutmaning denna tisdag!

Vi har också stekt pannkakor och gjort rårörd jordgubbssylt - sånt smaskigt kan man inte vänta på, därför äter man vid spisen och steker samtidigt!

Money money money

Då så! Har idag ägnat mig åt kommunens ekonomi och budget inför 2016 tillsammans med mina partikamrater och våra ekonomer. Känns väldigt jobbigt att behöva spara så att man inom vård och omsorg inte ska få sätta in vikarier vid sjukdom eller frånvaro. Eller att skolan inte ska kunna få ha tillräckligt med personal så vi lämnar 13% av våra barn i ett utanförskap. Eller att föräldrar inte ska kunna jobba obekvämt för att det inte finns barnomsorg. Eller att vi ska sänka kvalitén inom äldreomsorgen. Eller att barngrupperna inom förskolan ska förbli stora alternativt ännu större. 

Efter att ha ägnat eftermiddagen och kvällen åt att lyfta på alla stenar och väga fram och tillbaka går jag nu till sängs och känner mig riktigt nöjd. Det är tufft och tight. Men det finns lösningar om man vill och om man tror på att förebyggande arbete ger utdelning. Såväl ekonomisk, men framför allt genom att undvika det mänskliga lidandet. Vi kommer att kunna presentera ett riktigt bra alternativ, för att behålla kvalitén i vår välfärd, men också kunna investera i framtiden.

Ibland rycks jag med i den där nyliberala (läs livsfarliga) huvudfåran och jag ser inga lösningar överhuvudtaget, annat än de som huvudfåran presenterat för mig. Då är jag glad att jag snabbt dras utanför boxen av mina duktiga och inspirerande partikamrater. Som för övrigt får förklara samma sak för mig gång på gång på gång. Avskrivningar, kapitalkostnader - metaforer som investering i nytt kök, 5-öringen ramlar ned, för att snabbt åka upp igen också börjar vi om igen och byter metafor!

Vi behöver i alla fall tänka annorlunda kring vår kommuns ekonomi. Eftersom den inslagna vägen bevisligen inte ger ljusa framtidsutsikter. Och jag tycker att vi är något stort på spåren! Det är roligt att greja med politik och kom aldrig och säg att det inte finns alternativ, det gör det, så länge vi håller oss inom lagens ramar. Det kan dock göra mer eller mindre ont!

Lugnet sänker sig över solsidan

Båda barnen har somnat och Niklas som ska jobba i natt har lagt sig för att vila en stund. Det är tyst, stilla och ledigt lugnt. Det ger mamman tid för att plocka undan lite och bara sitta i fåtöljen och slappa. Detta ständiga plockande förresten. Tror jag plockar ihjäl mig. När jag var gravid kunde jag lämna över plockandet till Niklas och skylla på att jag inte kunde böja mig eller att magen var i vägen. Fick dock en sån där plockpinne, eller lång griptång av min svärmor i slutet av graviditeten. 

Vi har haft en väldigt lugn och skön helg och bara varit hemma. Igår pulade vi runt i trädgården, rensade lite ogräs, trimmade och PLOCKADE. Fan även ute behöver man plocka. Det var så härligt väder igår också, äntligen. Så vi var ute precis hela dagen. Jag älskar när den där gränsen mellan inne och ute suddas ut. Må det snart bli bättre väder.

Idag har jag ägnat förmiddagen åt tvätt och fixa iordning en hel hög med paket som jag lagt på postlådan. Fått sålt av massor på Tradera. Det är en enorm tillfredsställelse när berget minskar och paketen läggs på den gula lådan. Dock kommer det bara mer och mer. Cornelis växer så det knakar och lämnar snart strl 62. Så nästan varje dag fylls berget på med saker han växt ur. Cornelis har dock fått en hel del nya kläder och de lägger jag i hans sparalåda, med hopp om att han får en son någon gång. Jag är väldigt glad över de kläder som mamma hade sparat efter mig och har använt flera av dem till Edith. Många gånger innan jag fick barn har jag med fascination grejat med mina egna bebiskläder. 

Också har jag hängt upp min egengjorda hylla som jag smidde ihop i slöjden på högstadiet. Hängde upp min bröllopsklänning på den och la fram skorna. "Mamma sölat" utbrast Edith när hon fick se den. Ja hjälp, både den och skorna var riktigt smutsiga. Vad gjorde vi egentligen??? Äsch det var med livs fest med klackarna i taket till kl 6, eller nej, skorna hade jag slängt av mig långt tidigare.

Jag tänkte att klänningen inte behöver hänga i ett fodral i garderoben, utan kan väl bona om vårt sovrum och påminna oss om denna fantastiska dag istället! Jag lär ändå aldrig använda den igen och inte sälja den heller!

I sängen...

... och njuter som bara den. Hela familjen sover fortfarande. Detta är första morgonen på väldigt länge som klockan inte är inställd på 7.30 och vi eller någon av oss måste upp för att vi har en tid att passa. Väldigt skönt. Jag ser dock att solen skiner och det stressar mig lite. Eftersom maj månad har regnat bort, vill jag verkligen ta vara på varje soltimme. På Facebook kan man gå tillbaka och se "dina händelser den 23 maj för ett år sen" och sen bläddra flera år tillbaka i tiden. Då slås man av hur otroligt dåligt väder och kallt det varit i maj 2015. Ingen idé att grina över det, utan försöka göra det bästa av situationen.

Igår var jag och mannen bjudna till XL-byggs invigningsfest. Första gången som vi lämnade båda barnen samtidigt till barnvakt för att bege oss ut på festligheter. Faster Sofia och barnens kusiner Josse och Leo kom och höll ställningarna. Edith älskar ju att leka med sina stora kusiner (då kan hon få bestämma och göra som hon vill för "hon är ju så liten"). Innan har de bara blivit passade av farmor eller mormor på grund av jobb eller uppdrag på dagtid. Det verkade dock som det hade gått väldigt bra och det kändes tryggt när vi åkte.
Däremot kan man ju inte riktigt gå "all-in" när man inte vet hur den kommande natten kommer se ut. Edith har ju sovit jättedåligt i några nätter för hon har blivit förkyld med tillhörande feber och såklart tillhörande astma. Cornelis vaknar ju alltid någon gång på natten för att få napp. Jag ligger många timmar back på sömnkontot, därför blev det dricka med mycket måtta och komma hem tidigt igår. Vilket vi gjorde. Det är dock så skönt att komma iväg en sväng ensam med Niklas. Min man är verkligen den bästa vuxna människan i världen.

I onsdags beställde vi vårt spabad och det kommer förmodligen dagen före midsommarafton. Vi ska ju ha namngivningsceremoni på Solsidan nästa lördag så vi kommer inte vilja göra några förberedelser för detta bad innan dess. Sen blir det arbete, det ska grävas ned en elkabel från garaget till badet, det ska borras och gjutas plintar för att få ett stabilt underlag också får det ju planeras hur vi ska bygga altanen med trall runt badet. Jag förstår nog fortfarande inte att vi gjort slag i saken och investerat i detta. Det är verkligen så olikt oss att lägga massor med pengar på lyxgrejer. Men vi har drömt om detta väldigt länge.

Idag ska vi bara vara hemma. Har ingenting planerat för en gångs skull. Denna vecka är lite lagom hektisk. Ska ju ha namngivningsceremoni och kalas här nästa lördag så det blir en del matförberedelser inför den. Däremot kommer vi öppna upp vårt hem som det är och jag kommer inte varken hinna eller orka storstäda. Så jag hoppas att mina gäster inte drar pekfingret över skänken i vardagsrummet eller synar dammet i hörnen. Jag hoppas verkligen att vädret är med oss så att vi kan vara ute lite, inte minst så att barnen kan vara ute.

Nu vill jag ha kaffe! Sen blir det nog en dag i trädgården och på altanen. Ha en härlig helg!

Förmiddagsfikar och funderar på hösten

Efter att jag och sonen har dammsugit hela huset och skurat alla golv är vi nu värda lite förmiddags. En färsk croissant och en kardemummakryddad caffe latte.

Jag ligger nu rejält back på sömnkontot. Lillen har blivit tät i näsan igen och sover lite oroligare och vaknar lite tidigare för intag av en flaska (läs halv 5). Idag vaknade dessutom Edith kl 6 och var hungrig (när jag och Cornelis precis hade somnat om). Hon fick en flaska och båda somnade om. De sov som stockar när klockan ringde halv 8. Dessutom har ju Niklas jobbat hela helgen och den sammanhängande sömnen blir inte riktigt åtta timmar, vilket är det jag är van vid och kanske egentligen behöver. Men det är ändå så att jag vant mig vid lite mindre sömn.

Igår hade jag bestämt mig för att lägga mig tidigt. Men fick ett infall att åka till en kompis när klockan var nio för att låna skor till Cornelis. Där blev jag ju kvar en stund såklart. När jag kom hem hämtade jag posten och hade då fått Family Living - bästa inredningstidigningen. Den var jag ju tvungen att bläddra i. Också skulle jag bara kolla Facebook också och då blev jag så upprörd och var tvungen att bemöta lite vardagsrasism också var klockan helt plötsligt tolv!

Livet på Solsidan rullar på. Igår ägnade jag eftermiddagen åt att plantera sommarblommor i krukor. Det blev fint. Har skalat ned ordentligt detta år. Det är ju så vansinnigt dyrt och så vansinnigt tråkigt att vattna. Men det är ju fint med lite blommor på altanen och lite inbjudande vid entrén. 

Sitter nu och funderar på om jag ska krydda hösten med lite fortbildning eller läsa nån kurs på distans. Eller överväger om jag redan har tillräckligt. Det finns ju så mycket intressant att läsa. När jag utbildade mig lovade jag dessutom mig själv att aldrig sluta fortbilda mig, utan läsa lite kurser inemellan och hålla mig uppdaterad. Vardagen som lärare ger dock inte så mycket utrymme för detta. Men det skulle kanske vardagen som föräldraledig göra. Jag kan dock som fritidspolitiker känna ett behov av lite mer ekonomikunskaper. Mina 30 hp i nationalekonomi är inte riktigt tillräckliga. Eller de omfattar i alla fall inte just de kunskaper jag som politiker är i behov av. 

Så tankarna snurrar runt helt enkelt. Eller så kanske jag inte måste vara så jävla aktiv, utan bara ta det lite piano, bubbla i spabadet, ägna mig åt fika och babyrytmik, se till att umgås med de där vännerna jag annars aldrig har tid för och bara för en gångs skull få vardagen att gå ihop.

10 veckor och upptäckt sina fötter

Tiden går så rasande fort och då och då vaknar jag upp och inser att det händer en hel del. Spädbarnets utvecklingssprång är verkligen häpnadsväckande. Tänk att för 10 veckor sedan låg Cornelis på NÄL och sov typ 23,5 timmar per dygn. När han inte sov åt han, blundandes. 

Nu 10 veckor senare är han vaken i alla fall 8-10 timmar per dygn. Han skrattar och kommunicerar. Han vill inte ligga utan trivs bäst när han får sitta. Han kan sitta länge och betrakta sin storasyster. Och idag upptäckte han sina fötter och tittade storögt på dem. Klämde och kände. Drog i strumpan.

Att hålla hand och känna sig nyförälskad

Igår besökte jag och Niklas vårdcentralen tillsammans utan barn. Då fick min hand vila i hans stora, trygga hand både på vägen in och på vägen ut. Det var riktigt riktigt längesedan och det kändes sådär busigt, pirrigt, fritt och nyförälskat. Det är således inte mycket som krävs för ett småbarnsföräldrarpar. Men det bröt för en liten stund vardagen. 

Besöket och bara han och jag bidrog också till att vi kom på att vi pratar alltmer sällan om saker som ligger utanför vår närmsta familj och vardag. Han berättade något för mig och jag bara "va det där hörde jag för flera veckor sedan, har jag inte sagt det". Det är liksom mest planerande och planer, spädbarnets viktuppgång, bajskonsistenser, vad-vi-ska-laga-för-mat, när-åt-han-senast och sånt vardagsnära som vi avhandlar med varandra nuförtiden.

Förutom att skaffa två barn, bygga vårt egna hus och köpa en passat så har en gemensam dröm varit att skaffa ett spabad. En dröm vi haft och sparat till i flera år. Vi blev väldigt tagna av detta en sen decemberkväll hos några vänner. 10 minusgrader ute och små lätta snöflingor föll från himlen och vi satt i det 38-gradiga vattnet och hade det himmelskt härligt. Nu ska den drömmen förverkligas och det känns också väldigt mysigt.

På tal om händer, så har min man världens sexigaste händer. Grova arbetarhänder som verkligen har skapat något fysiskt och bestående. Som har arbetat. Ja de har i alla fall tagit i varenda bräda som vårt hus är byggt av och nog även varenda gipsskiva, osb-skiva och panel. Det är coolt och det skapar världens sexigaste händer!

Mycket frisk luft

Som loppisförsäljare har det blivit mycket härlig frisk luft denna helg för både mig och mina små. Nordens ark idag var dock stendött och för min del helt fel målgrupp. De som går på Arken är ju i Ediths ålder eller äldre. Det var en mysig utflykt ändå. Edith älskar ju Arken.

Har sett till att pappa fått riktig mat också. Mamma har varit bortrest hela veckan och han har levt på risgrynsgröt på tub, Sibylla, McDonalds, pizza - tur att Munkedal har så rikt utbud på snabbmat! Han tyckte det var gott med kött och potatis.

Resten av dagen har vi varit i trädgården. Jag har sått midsommarblommor, Niklas har klippt gräset och Edith har strövat omkring och lagat massor av mat i sin lekstuga (läs varit ute och plockat maskrosor, strimlat dem i hela lekstugan - mamman kommer vara tvungen att dammsuga lekstugan för att få frid i själen). Hon leker dock väldigt bra med sig själv, det är lycka i hjärtat att se henne pula runt och greja.

Angående mitt bloggande så var ju fredagens Ack Värmland på pricken! Haha, fattas bara att Niklas skaffar en blogg.

Nu partiledardebatt.

Vi tog en promenad ned till vattnet. Cornelis fick för första gången sitta i bärselen med blicken utåt. Så många intryck att han stensomnade efter en kort stund.

Edith hjälpte pappa att klippa gräset, sida vid sida.

Loppisdebut

Idag har jag gjort min loppisdebut! Ägnat förmiddagen åt försäljning i Folkets park. Det gav mersmak och 900 kronor rikare. Har dock en del kläder kvar, men vad gör det när det gav mersmak?! Kommer definitivt göra detta igen. Nu är ju dessutom allt uppsorterat och prismärkt. 

Bra initiativ av Folkets park-föreningen! Nästa gång hoppas jag på fler försäljare och fler köpare. 

Fyndade en tunika till mig själv - det var det bästa!

Husprojekt

Det där med att ha hus innebär att man aldrig blir färdig och när man väl tror att man är färdig får man börja om igen. 

Vi har fortfarande lite kvar att fixa på huset utvändigt och garaget. Lite målning, lite lockpanel som saknas också ex antal kvadratmeter med stenplattor som ska läggas runt huset.

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att investera i ett spabad. Så planering och projektering pågår där. Vi är dock inga förhastade typer så detta kommer värkas av och an och vi kommer åka runt och titta och kommer såklart leta priser. Ett spabad drar med sig lite ytterligare jobb och såklart tycker vi nu inte att det passar att placera det där vi planerat. Vi hade förberett för det när vi byggde och la ned avlopp där vi trodde att vi ville ha det.

Sen har vi hallen som jag vill ändra om i. Jag vill bland annat ha ny hatthylla och klädhängare. Vår granne har själv gjort en superfin och en sån vill jag ha runt hela hallen. Också vill jag ha krokar på låg höjd så att Edith kan lära sig att hänga upp sina kläder själv. Också önskar jag en bättre skoförvaring. Från början var tanken (och även så på ritningen) att vi skulle ha klädförvaring bakom ett skjutparti eller dörr, som en klädkammare man kan gå in i, för att gömma klädröran. Jag gillar dock stora öppna ytor och är glad för att vi inte gjorde så. Men man kan onekligen organisera hallen bättre än såhär:

En sån här hatthylla vill jag går runt hela hallen. Så fin!

Jag tror dock att det första jag kommer ta tag i är kontoret/gästrummet som just nu också är garderob och hur oinbjudande som helst! Syrran kom in där en dag och frågade om någon ska flytta med anledning av alla bananlådor och bråte som möter än. Här behöver vi skapa snyggare och bättre förvaring, kanske precis bakom dörren och flytta skrivborden så att de går som ett L med det ena vid fönstret. Bakom bråten står en säng. Jag skulle istället vilja ha en dagbädd. Sen har jag ett rejält arkiv med anteckningar, skrifter, kompendier, uppsatser mm från min studietid. Kommer nog aldrig nånsin läsa det eller ha nytta av det. Det går nog in i kaminen istället! Observera att det är ovanligt rörigt: 

Mottager gärna tips och idéer!

Mjukisbyxor, makaroner och bullbak

Har varit hemma hela dagen och luktat på mina juveler. Gravidmjukisbrallorna har varit på hela dagen och det är underbart att tvingas dra upp dem hela tiden för att de är så stora i magen. Trots en hemmadag har jag inte haft ett enda nervsammanbrott eller ens varit nära att bli arg. Tyder på att barnen varit mycket tillmötesgående och glada och nöjda! Edith är alltid väldigt nöjd när det serveras makaroner och korv, så det slog vi till med idag. Exklusivt! Sedan körde vi igång ett bullbak - en ännu nöjdare Edith och Cornelis satt och tittade stort från sin babysitter. 

Sen har vi bara myst. Läst ex antal böcker, badat, lyssnat på musik och dansat. Också diska, röja i köket, städa badrummet medan Edith badade (fattar inte hur dammigt det kan bli i ett badrum!).

Polisen Cornelis 2 mån

Polisen Edith 2,5 mån

Av Ediths deg blev det två stora bullar. Nu kan hon kavla ut och rulla ihop alldeles själv.

Galet kul till galen musik - dans på köksbänken!

Att handla lokalt är inte alltid så enkelt - nya möjligheter att shoppa

Jag har verkligen ambitionen att handla lokalt. Den mesta maten handlar jag på Konsum i Munkedal (såklart). Det mesta byggnadsmaterial till vårt hus är inhandlat på XL Sohlberg. Det mesta av mitt porslin kommer från Hansson (inklusive allt vad sytillbehör heter och massa annat smått och gott) och blommor handlar jag alltid på Jimmys. Där tar det tyvärr slut. Jag skulle verkligen vilja handla mer lokalt men tyvärr är det för stora begränsningar i utbud eller för stora skillnader i pris.

I den tidspressade situationen jag befinner mig i just nu och dessutom den mer ansträngda ekonomiska situationen som föräldraledig gör att jag hittat nya sätt att shoppa på. Nämligen nätet. Allt går helt plötsligt att få tag på. Det gör att livet i det begränsade Munkedal faktiskt inte alls är så begränsande längre. I måndags var jag inne i en skoaffär på Torp och provade ett par supersköna skor (jag har det lite knöligt med att hitta skor). Dock skulle en storlek större behövas. Detta hade de såklart inte. Hann knappt ur affären förrän jag var inne på brandos.se. Fri frakt och fri retur. Några knapptryck senare hade jag köpt skorna som skoaffären på Torp inte hade inne. Det kändes lite fel. Men samtidigt, har de inte lager nog att ta in skor i alla storlekar så kan ju inte jag gå skolös för det. För fem eller 10 år sedan hade jag helt enkelt få gå skolös eller hitta ett annat par. Men möjligheterna nu är obegränsade. Till råga på allt kunde jag hämta ut skorna på postombudet knappt 24 timmar senare.

Jag har ju under våren dessutom blivit en riktigt flitig traderare. Både säljer och köper. Smidigt och enkelt och utbudet är enormt till riktigt bra priser. Dessutom kommer det hem i brevlådan och jag behöver inte flänga omkring i massa affärer.

Vi behövde en ny skrivare och jag åkte såklart till vår lokala radio- och telehandlare. Dessvärre hade de inte den skrivaren jag var intresserad av inne. Jag blev skrivarlös och åkte hem och googlade. Hittade samma skrivare för 549 kr (och fri frakt) istället för de 899 kr som den skulle kosta hos vår lokala radio- och telehandlare. Detta blev en alldeles för stor prisskillnad och jag vägde verkligen beslutet fram och tillbaka, men vår ekonomi tillåter just nu dessvärre inte att ge 348 kr mer, bara för att gynna det lokala näringslivet.

Så det är på gott och ont med det ökade utbudet och nätets obegränsade tillgång. Vi får ju inte direkt ett mer levande centrum. Men kanske får vi satsa på något annat. Mötesplatser för människor till exempel, istället för varukonsumtion.

I demokratins tjänst

Den tjänsten är dock inte alltid så lätt att få ihop som småbarnsmor och spädbarnsmor. Kanske är det inte meningen att nyblivna föräldrar ska ägna sig åt politik, utan istället ta vara på de 15 timmar man har till det nyblivna barnets förfogande - att just ägna åt det nyblivna barnet.

Idag blev jag riktigt arg på vårt 15-timmarsregelverk (15 timmar som man som föräldraledig, arbetslös, sjukskriven får ha sitt barn på förskola - rätt till barnomsorg). Detta drabbar tiden som min son får tillsammans med sin mamma. Denna vecka blir det endast 5 timmar som av dessa 15 går till att vara föräldraledig och vara med just honom.

Resultatet av detta blir att jag kommer ställa mig mindre i demokratins tjänst. Saker som jag borde delta i, måste jag avstå. Till exempel kommer jag imorgon inte kunna ta del av informationen från vår personalchef om fördelning av arbetsmiljöansvar i kommunen och dess verksamheter. För denna vecka har jag överskridit de 15 timmarna. Då ska det tilläggas att tiden som jag varit föräldraledig endast är 5 timmar, övrig tid är spenderad i demokratins tjänst på politiska möten inom kommunen. Det är ett stort problem för demokratin, att alla inte kan delta.

För mig handlar detta inte om pengar, utan om tid. Jag är och har varit mycket kritisk till våra arvoden. Där majoriteten i vår kommun till och med röstade igenom en höjning i höstas. Får man ersättning för förlorad arbetsinkomst borde man definitivt inte ha arvode och arvodena bör vara mycket lägre. Däremot behöver strukturerna och regelverken ses över så att olika typer av livssituationer möjliggör ett deltagande. För vi vill väl inte enbart ha pensionerade gubbar som politiker?

Så denna vecka blir alltså pusslet ännu svårare att sätta ihop. Som politiker kan jag i alla fall glädjas över att våra tjänstemän verkställer de beslut vi fattat om olika regelverk, t.ex. håller bra ordning på antalet lämnade timmar när föräldrarna slarvar med räkningen, utan bara försöker pussla och trixa.

Nog har demokratin och politiken förändrats lite sedan folkförsamlingen i det antika Greklands tid. 

I övrigt har många av de oklarheter inför den stundande namngivningen fallit på plats. Mamman har hittat en marinblå klänning. Servetter, tallrikar, assietter, muggar, bordsdekoration, snacks, dricka med mera är inhandlat. Klädsel är bestämd till övriga familjemedlemmar. Tårta är beställd och fixad. Bröd är beställt. Så nu har jag läget under kontroll och bitarna har alltså fallit på plats. Skönt!

En söndag i röjandets-förberedandets-planerandets tecken...

... och lite mens på det. Ni förstår ju hur nöjd och glad jag är!

Veckan som kommer är hektisk. Varje söndag så skriver jag på vår griffeltavelvägg i köket veckans händelser och veckan förskoletider. Varje vecka när jag står där med kalendern och plitar i på tavlan så tycker jag att jäklar vad hektisk denna vecka kommer bli, när ska jag känna mig sådär fridfullt föräldraledig? I juli kanske?

Men det blir en utmanande vecka då Niklas dessutom börjar jobba på måndag och det skapar ju lite mer trassel med fixande av barnvakt och planering med bilar och upplägg. Jag har fyra möten denna vecka också lite föräldragrupp/babymassage, trimning av Sixten i Ljungskile, lämna passaten på reparation, loppis...

Så idag måste det helt enkelt förberedas så mycket som möjligt för att veckan ska bli så smidig som möjligt. Det innebär att dammsuga och tvätta, dra ull och kamma eventuella tovor på Sixten, planera och förbereda middagar och läsa in sig till mötena. Jag har redan hunnit med två punkter.

Har en namngivningsceremoni med tillhörande kalas som väntar också. Igår hittade jag i alla fall kläder till högtidsbarnet. Nu återstår bara kläder till resten av familjen (den uppförstorade mamman blir väl den största utmaningen). Niklas kommer förmodligen åka i sin kostym. Den köpte han (dyrt tyckte vi då) till sin pappas begravning för sex år sedan. Men som han har använt den. På andra bröllop, delar till vårt egna bröllop, på dop och namngivningsceremonier, på kalas och delar av den till mindre högtidliga kalas och kavajen har använts massor. Räknar man kostnad per användningsgång så blir det typ ingenting. Så vissa saker är verkligen värda sina pengar även om investeringskostnaden för stunden var ganska stor.
I alla fall så återstår lite planering. Jag har till exempel inte valt färgtema ännu. Det är ju en väldigt viktig sak enligt mig. Marinblått, grönt eller ljusblått. Sedan letar jag tårta. Vill ha en lika fin tårta som den vi hade till Edith. Också måste jag bestämma vad vi ska bjuda på för mat och det lutar självklart åt buffé, men även där vill jag ha ett tema som håller ihop maten. Slutsatsen av detta blir att har man inte saker att fundera över, så skapar man sig minsann det! Glad är jag att själva ceremonin nu landat i trygga händer och våra tre officienter känner till våra önskningar och jag känner mig trygg med att de ror det i land. Jag har släppt kontrollen där.

Ediths namngivning en varm dag, 1 juni 2013.