Avsägelse inlämnad och kommunpolitiken är ett avslutat kapitel för denna gång.

Har varit på ett inspirerande partimöte och spännande aktiviteter är på gång. Jag lämnar mina parlamentariska uppdrag, men ser fram emot de andra aktiviteterna.

Här är min bakgrund till mitt beslut och min avsägelse. Jag ville verkligen få sagt vad som ledde fram till detta och det handlar inte enbart om den senaste veckans händelse, även om den såklart bidragit till att jag funderat, diskuterat och resonerat om rollen som förtroendevald. Jag känner mig väldigt lättad just nu.

-----------------------

BAKGRUND TILL “TEMPO-AFFÄREN”

Söndagen den 21 augusti gick jag till Tempo Stale för att köpa frimärken till en person och hade fått pengar av hen för detta. Summan stämde inte med pengarna jag fått av personen. Jag betalade och fick kvitto och frågade varför jag hade betalat 7 kr/st. Jag blev mycket otrevligt bemött och jag upplevde bemötandet som mycket obehagligt. Denna händelse fick min bägare att rinna över.

Jag har vid ett flertal tillfällen ifrågasatt saker butiksinnehavaren gjort och har även vid de tillfällena blivit otrevligt bemött. Jag har under åren också fått kännedom om andra oegentligheter som pågått i butiken. Därför finns det en bakgrund till den bägare som den 21 augusti rann över för mig och som mynnade ut i att jag bestämde mig för att dela min upplevelse med mina vänner på Facebook i ett privat inlägg. Jag är mån om att ha en närbutik och jag vet vilken viktig funktion den fyller för många i vår kommundel. Därför har jag många gånger varit mycket ledsen över hur jag som kund blivit behandlad.

Onsdagen den 19 oktober blev jag uppring av Marie Corneliusson på Bohusläningen under min arbetstid. Hon sa att hon ringer med anledning av att jag blivit polisanmäld och ville ha min kommentar till det. Jag underströk att jag inte kan kommentera något som jag inte känner till eller blivit delgiven om, eftersom jag varken då eller nu blivit delgiven misstanke om brott. Detta samtal pågick under min arbetstid och jag försökte framföra att jag är på mitt arbete och kan inte hantera detta på arbetstid.

Min telefon var avstängd under onsdagseftermiddagen då jag arbetade. Kl. 17.15 satte jag på mobiltelefonen. Corneliusson hade försökt nå mig ett flertal gånger under eftermiddagen och skickat flera mail. Varav det näst sista endast löd: “Du har tagit bort facebook-inlägget om Tempo i Stale. Tycker du nu att det var felaktigt? Har försökt ringa dig.” Det sista mailet var texten. En text som enligt min mening var felaktig, osaklig och mycket subjektiv. Corneliusson hade redan när hon ringde mig en bestämd uppfattning om artikelns vinkel och vem som var ond och vem som var god. Jag ringde upp Corneliusson och ville reda ut det som jag tyckte var osakligt och felaktigt i artikeln. Hon ville inte prata vidare med mig utan bad mig maila mina synpunkter, vilket jag gjorde. Andreas Engblom tog över artikeln och honom pratade jag vidare med under kvällen och artikeln blev mer saklig och korrekt. Jag valde dock att inte kommentera bakgrunden till händelsen.

På torsdagen fick jag av min chef veta att butiksinnehavaren kontaktat honom tidigare under veckan och berättat att jag bedriver näthat mot henne. Min chef underströk sitt förtroende för mig som medarbetare och för mig i min profession.

Åsa Karlsson (kommunstyrelsens ordförande) hade tidigare fått kännedom om händelsen från olika håll. Hon hade inte kontaktat mig, så därför kontaktade jag henne under torsdagen. Jag berättade inte heller för henne om bakgrunden, utan svalde tanken om att det kanske var olyckligt skrivet och jag delar uppfattningen om att det generellt kan skada förtroendet för politiker. Vi diskuterade vart gränserna går för att publicera inlägg på våra privata Facebook-sidor med våra vänner och att vi i kommunstyrelsen behöver mer kunskap kring detta. Vi delade också uppfattningen om att vi kommunpolitiker (som oftast är fritidspolitiker) ska stötta varandra.

ROLLEN SOM FÖRTROENDEVALD

Mot denna bakgrund fortsatte de tankar jag haft tidigare om rollen som förtroendevald.

Som förtroendevald uppfattas jag ha så pass mycket makt och inflytande att det tycks vara mycket olämpligt att som privatperson uttala mig om mina upplevelser i ett privat sammanhang. Jag måste hela tiden i såväl politiska sakfrågor som i mitt privatliv hantera och förhålla mig till mitt parti, mina partikamrater, andra politiker och förtroendet för dem, mina väljare och eventuella framtida väljare till mig och partiet samt eventuella framtida politiska samarbeten. Jag har under lång tid sett vilket spel politiken är med kompromisser, förhandlingar och vikten av att hålla tyst.

Jag drivs av en ideologisk övertygelse att göra samhället mer jämlikt, jämställt, hållbart och rättvist. Jag drivs av att stoppa förtryck, diskriminering, könsmaktsordning, rasism och främlingsfientlighet. Det är bakgrunden till att jag engagerat mig partipolitiskt på kommunal nivå. Därför har jag svårt för att vara en tyst nickdocka såväl offentligt som privat. När det är något som strider mot de idéer jag tror på, kan jag inte hålla tyst och låta det fortgå.

Sedan jag började jobba heltid efter två föräldraledigheter har jag insett hur svårt det är att kombinera politik med heltidsarbete och att vara småbarnsförälder. Jag har sedan en tid tillbaka tvivlat på om det verkligen är inom kommunpolitiken som jag bäst kan verka för det jag tror på.

I egenskap av att vara förtroendevald kan jag inte heller agera privat i till exempel frågor som rör mina barn när de ingår i den kommunala verksamheten såsom förskolan. Jag kan inte delta i diskussioner i föräldraforum, det är svårt att kontakta och ifrågasätta ansvariga tjänstemän och jag blir tvungen att ta ett kliv tillbaka och hålla tyst, trots att jag inte ingår i en politisk majoritet. Samtidigt som människor runt mig i mitt privatliv har förväntningar på att jag ska kunna förändra och agera politiskt i sakfrågorna.

Jag har också i politiska sammanhang fått höra vikten av att vi politiker ska vara ambassadörer för vår kommun. Den uppfattningen delar jag, men jag måste ändå ha rätt att vara kritisk t.ex. till prioriteringar i budgeten som leder till de resultat som våra verksamheter får och jag måste få uppmärksamma brister i våra verksamheter som bl.a. visas i  rankinglistor eller öppna jämförelser. Där har jag vid ett flertal tillfällen känt mig hämmad.

Därför finns det flera faktorer som lett fram till det beslut jag har fattat.

Jag lämnar mina kommunala förtroendeuppdrag; ledamot av kommunstyrelsen och ledamot av kommunfullmäktige.

_________________________________

Tiina Hemberg, Vänsterpartiet

Munkedal 2016-10-25